Harvey

Jag är personligen väldigt svag för så kallade "mockumentaries", fejkdokumentärer. Det är något visst med känslan det för med sig, och i skräckfilm tycker jag konceptet funkar allra bäst. tanken är att det ska bli så verkligt som möjligt, utan varken musik eller stämningsmusik, och gärna filmat lite klumpigt. när ljud- och specialeffekter läggs på blir det en häftig kontrast och ett effektfullt sätt att sprida skräck bland åskådarna.

I den 3e Paranormal Activityfilmen går vi ytterligare ett steg bakåt i tiden och historien tar nu vid där den började, för 24 år sedan, när systrarna vi hittills följt var små barn och först kom i kontakt med den demon som vill...ja, vad är det den vill egentligen? I 3e filmen kan man få svar på lite frågor och säcken knyts ihop.

Precis som karaktären Randy uttryckte i Scream 2 så måste alltid uppföljare i skräckfilmsgenren vara betydligt mer skräckinjagande än sina föregångare för att lyckas med att vara en god uppföljare. I Paranormal Activity trilogin tycker jag de klarat detta galant. Framförallt i den sista filmen.

Filmen innehåller en mängd fantastiskt skrämmande, oförglömliga scener som får håret att resa sig och filmskaparna har funnit en hel del innovativa lösningar för att variera sättet vi scenerna är inspelade.

För er som gillade de tidigare Paranormalfilmerna tror jag inte nummer tre kommer vara en besvikelse.

/jonas