Harvey

Göteborgs internationella filmfestival startar denna vecka. Det innebär att Harvey kommer överdosera i filmbesök. Men vi glömmer inte bort de vanliga premiärerna för det. På bioagendan står Golden Globevinnande Precious och Spike Jonzes Till vildingarnas land. Bland dvdsläppen har vi blickat in i framtiden med hjälp av Gamer och District 9. Dessutom Hayao Miyazakis Ponyo på klippan vid havet och Coco - Livet före Chanel.

Du hör Harvey varje fredag och söndag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.

Man on Wire är en dokumentär om en fransk lindansare (och hans vänner) som bestämt sig för att försöka gå på lina mellan Twin Towers i New York (det var alltså ett tag sedan). Man kastas direkt in i filmens klimax och jag satt som klistrad i biofåtöljen från första bildrutan. I ett lugnare tempo får man sedan se hur vägen till målet gick till.

Med foto och film ihopklippt från olika platser i världen får vi se hur vår huvudperson blir bättre och bättre på det han gör och skapar många kontakter. Starka band knyts mellan vännerna och de sätter igång planeringen av något som känns som en stöt som Tom Cruise och hans crew i Mission Impossible skulle genomföra.

Det är en underhållande, spännande och rörande film. Under resan får man lära känna många av huvudpersonerna väl och det är en hisnande resa de har gått igenom.

Samtidigt som det är en dokumentär känns det nästan som en spelfilm, så snyggt som den är upplagd dramaturgiskt.

Man on Wire går att se på Hagabion och jag rekomenderar varmt denna dokumentär till alla. den är lätt värd de fyra kaniner jag vill dela ut!

/Jonas

Det regnar köttbullar är en animerad långfilm om en eccenrisk ung uppfinnare som heter Flint. Flint bor i en liten stad på en ö, som bara är känd för att de säljer sardiner och det är det enda staden har att visa upp. Men plötsligt så uppfinner Flint en apparat som förvandlar vatten till mat och råkar av misstag skjuta upp den i atmosfären där den suger ut sig vatten ur moln och således börjar det regna alla möjliga kulinariska maträtter, Flint kan själv bestämma vad som ska stå på menyn genom att skicka uppfinningen kommandon.

Så filmen är lite av en barndomsdröm; det regnar alla möjliga goda maträtter och barnen kan åka pulka på kullar av glass och chokladsås. som ni förstår så är sensmoralen att överkonsumtion inte är bra och efter ett tag börjar det regna maträtter alltför stora för att det ska vara ofarligt. Men trots att det är en film avsedd för barn är den full av roliga karaktärer med roliga repliker som verkligen charmerar även vuxen publik. Filmen har en mycket imponerande rollista, eller röstlista, till exempel Bill Hader, Anna Faris, James Caan, Andy Samberg, Bruce Campbell, Mr T (Andy och Bruce har i min smak de roligaste karaktärerna) och Neil Patrick Harris som en fåordig men jävligt rolig apa.

det var längesen jag såg en så bra animerad film och den fungerar absolut för alla åldrar. Det ska väl dock sägas att jag såg den på engelska vilket såklart är en fördel (tycker jag) och dessutom fick jag se den utan svenska subtitles!

Gillar du animerat kommer du förmodligen gilla den här rullen, det gjorde jag!

/Jonas

I en framtid där världen är förstörd, maten sinat och människorna lever i desperation för att överleva får vi följa en far och sons kamp för att hitta en ljusning. Vi har sett många filmer om anstående katastrofer och hot om jordens undergång. Här får vi snarare följa med de människor som överlevt alla katastrofer och nu är de sista stackarna som ska klara sig i en hård vardag som verkar framtidslös. Viggo Mortensson och Kodi Smit-McPhee gör sina roller som far och son med en finness som övertygar. De visar bland annat exempel på hur människans rädsla påverkar henne både positivt och negativt. Och var går gränsen för egoism och självbevarelsedrift?

Detta är en mycket mörk film som trots alla sina kvaliteter kramar all must ur sina besökare. Men en dag när man känner sig extra munter och klarar av en bottenlös avgrundshistoria ska man absolut passa på att se Vägen.

/Eva

Usch!

Tråkiga skämt, tråkig handling och fruktansvärt ful dekor. Är den inspelad på ett gammalt nedlagt nöjesfält i en öken en helg när de inte hade något annat för sig? Det enda som var kul vara att få höra Anna Friel använda sin riktiga engelska accent.
Fy!

/Eva
 

Braksuccén Sommaren med Göran drog mängder med publik till biograferna och goda rykten spreds om en härlig, rolig svensk midsommarkomedi.

Göran (Peter Magnusson) jobbar med events i Stockholm. Han är sådär obehagligt övertrevlig mot alla människor och beter sig såklart jättepinsamt och tafatt när han väl ska flirta med den snygga tjejen, Linnea (Moa Gammel). Han träffar dock oxå på en mer eccentrisk tjej, Grynet (Mirja Turestedt), som man förstår är bättre för honom.
Trots nederlaget vid första flirtförsöket lyckas han nästla in sig på en midsommarfest där de båda kvinnliga intressenterna befinner sig.

Jaha. det här är inget speciellt överhuvudtaget. Förutsägbart från första början och inte speciellt rolig nån gång. Mest pinsam. Det känns som det är det svenska komedier gör, dom är pinsamma och så ska man tycka det är kul. Slapstickhumor med vurpor och golfklubbor i huvudet, kassa skådisar, förutsägbart manus och dålig dialog.

Nä, det här va jag inte nöjd med, förstår inte hur folk kunnat rekommendera den här filmen till varandra.

Sommaren med Göran-febern är över och mer än två kaniner är den inte värd att bli ihågkommen för.

/Jonas

Stor spridning bland betygen i terminens första Harvey.

Bio-premiärer

Vägen - fyra kaniner

Man on wire - fyra kaniner

Det regnar köttbullar - fyra kaniner


DVD-premiärer

Sommaren med Göran - två kaniner

Land of the Lost - en kanin

I säsongens första Harvey recenserar vi många genrer. Viggo Mortensen i dystopin Vägen, dokumentären Man on wire och animerade Det regnar köttbullar går alla upp på bio ikväll. Bland veckans dvdsläpp har vi sett både amerikansk och svensk komedi. Land of the Lost och Sommaren med Göran. Dessutom har vi nattsuddat med Golden Globe och kollat upp måndagens motsvarighet med Guldbaggar.

Du hör Harvey varje fredag och söndag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.

Terry Gilliam har gett oss en saga för vuxna. Färgsprakande och fantasifull film som rör sig mellan den skitiga verkligheten och drömmarnas land. Vad händer när man börjar spela med Djävulen? Dr Parnassuss oändliga tro på mänsklighetens godhet får honom att sätta hela sitt liv på spel för att vinna sitt vad? Men är verkligen människan god innerst inne och kan Djävulen hålla sig till spelreglerna?

Djävulen spelas förträffligt av Tom Waits som gör många scener oförglömliga. Terry Gilliam har också lyckats mycket bra med att sy ihop sin film trots att Heath Ledger inte hann filma färdigt alla scener. Inhoppen av Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law som stand-ins är inte alls konstiga, det är bara för att man vet att de inte skulle varit där som man tänker på dem. Detta är en film man måste se som Terry Gilliam fan. Man känner vibbar från både de tecknade inslagen i The Flying Circus och Fear and loathing in Las Vegas.

/Eva

Paul Rudd, Jason Segel, Rashida Jones 
Regi: John Hamburg

Peter Klaven umgås bara med sin flickväns väninnor. Det är egentligen inget problem, men när de ska gifta sig försöker hon få honom att skaffa en egen bästis som kan agera bestman.  Men var hittar man som vuxen nya vänner? På jobbet? På gymmet? På krogen? Peter som är van vid att hänga med tjejer känner isg obekväm i många av de situationerna han hamnar i med sina ny bekantskaper. Tills han träffar Sydney Fife. Visserligen hans raka motsats, men ändå yingen till hans yang. Fife sätter dock Peters relation med fästmön på prov.

Roligt att Segel och Rudd spelar motsatsen till de roller vi är vana vid att se dem i. Här får Segel vara den coole, självsäkre slackern och Rudd vara den osäkre ordningsmänniskan.

En underbart rolig komedi som vågar slå hål på fördommen om vad manlig vänskap måste vara.

/Eva & Kennet

Quentin Tarantinos kärlek till film och filmhistoria är omisstaglig och den är extra tydlig i Inglourious Basterds. Detta är först och främst en välskriven, faschinerande, underhållande film med lysande skådespel, regi och bakomliggande hantverk. Rollbesättningen är enastående och starkast skiner Christoph Waltz som Col. Hans Landa. Det är svårt att, trots karaktärens vidrighet, inte helt fängslas av denne å ena sidan karismatiske konservatören och å andra sidan skoningslöse judejagaren. Det tog lång tid för filmen att gå från idé till färdig produkt. Redan 2005 ryktades det att Tarantino jobbare på en krigsfilm/spagettiwestern. Det märks i hur genomtänkta och väl sammanfogade alla små berättelser denna film byggs upp av är. En särskild tyngd och autensitet ges av att många av skådespelarna är europeiska eller behärskar de språk som krävs för att göra en film om andra världskriget. Bara en tredje del av filmen är på engelska.

Förutom att detta är en enastående film är det också en stor homage till många av Tarantinos hjältar och favoriter ur både den filmiska och verkliga världen. Här finns referenser i varje bildruta i form av filmspråk, namn, karaktärer, musik och mycket mer. Bara namnet är en blinkning till en redan existerande film med en snarlik stavning. Tro dock inte att detta är en 100 % remake. Varför inte utmana polarna på en referenstävling när du ser om filmen nästa gång. För den är väl värd en andra och tredje tittning. 

/Eva

G.I Joe: The Rise of Cobra bygger inte på plastfiguren G.I Joe som kids kunde köpa och leka med, utan på en serietidning som handlar om världens bästa tac-team: G.I. Joe, eller Joe, som dom nätt å lätt kallar det i filmen. Dennis Quaid är boss över Joe-gänget som är bra på å fajtas å skjuta puffror å dessutom har de galet bra utrustning.

Som motpol står en mäktig affärsman som skapat ett vapen som är som hårt arbetande termiter, man kan bussa dom på vad som helst och de bryter ner det totalt till man väljer att stänga av dom med ett knapptryck. Mycket farligt vapen såklart, och Joes måste se till att det inte hamnar i fel händer, vilket det såklart gör.

Mmm, den är inte så dum ändå den här filmen och hade nog kunnat komma upp till ett något bättre betyg om det inte var så störande överamerikanskt hela tiden. Ni vet, alltför många fåniga repliker, löjliga intriger inom gruppen och så ska det vara sådär feelgood över hur jävla häftiga the Joes är och då blir jag bara anti. Det känns som att det är svårt att se på sånna här filmer på allvar efter man har sett Team America (Trey Parkers och Matt Stones mästerverk från 2004).

Nä men en ok actionrulle e d, funkar säkert fint med en pizza på bakfyllan, så länge du inte har för höga förväntningar. Men har du inte sett Team America så tycker jag du ska hyra den istället. två kaniner!

/Jonas

Hur var filmhösten? Här är lite statistik och snittbetyg från säsongens recensioner.

Bland våra 18 biorecensioner fördelade sig betygen som följer:
5 kaniner - 1 film (Imaginarium of Dr Parnassuss)
4 kaniner - 9 filmer
3 kaniner - 5 filmer
2 kaniner - 3 filmer
1 kanin - ingen film

Om man summerar och dividerar kommer man då fram till ett kaninsnitt på 3,4.

Från DVDsläppen hann vi med 44 stycken:
5 kaniner - 1 film (Inglourious Basterds )
4 kaniner - 11 filmer
3 kaniner - 18 filmer
2 kaniner - 12 filmer
1 kanin - 2 filmer (The Proposal och Big fat important movie)

Snittet blir då 2,9 kaniner.

Därmed segrade biohösten över biovåren med 0,1. Dock ska betänkas att vi under våren sett nästan dubbelt så många filmer som låg till grund för snittet. DVDsnittet blev oförändrat.

Det dröjde till sista programmet denna terminen innan vi fick dela ut några femmor. Den som väntar på något gott väntar alltid otåligt.

Bio-premiärer

Imaginarium of Dr Parnassuss - fem kaniner

DVD-premiärer

Inglourious Basterds - fem kaniner

I love you, man - fyra kaniner

G.I. Joe: The Rise of Cobra - två kaniner