Harvey

Source code är ett svulstigt och exploderande filmfyvekeri i en genremix av sci-fi, action o thriller. Den leker med ganska långsökta kvantfysikförklaringar och hypotetiska framtidsinterventioner men oavsett trovärdighetsgraden och alla fiktiva inslag finns också ett spännande allvar och ett utrymme för eftertanke.

Filmen inleds med att Jake Gyllenhal, som är filmens huvudroll, vaknar upp på ett tåg på väg emot Chicago, mitt emot en kvinna som tycks känna honom mkt väl trots att han aldrig träffat henne förut. Han blir stressad o förvirrad och börjar svamla om vem han är,  Colter Stevens. Hans sista minne av sig själv är som amerikansk helikopterpilot i Afghanistan. Men han upptäcker snart att det är någon helt annan mans identitet han nu befinner sig i, inte ens hans spegelbild ser ut som vanligt. Plötsligt exploderar hela tåget och han vaknar upp pånytt i det som skall föreställa nutid, inlåst och fastspänd i en liten bunker med en tv-skärm framför sig. En kvinna, Vera Farmiga som vi bland annat såg spela mot Leonardo Dicaprio i The Departed, börjar tala till honom.

Och det visar sig att han befinner sig mitt uppe i ett projekt där han nu skall ta sig an det svåraste uppdrag han kanske någonsin haft. En Dr Rutledge (Jeffrey Wright) har skapat ett dataprogram, som möjliggör tidsresor under åtta minuter. Egentligen är Colter redan död, men delar av hans hjärna hålls vid liv för att han tydligen har attribut o egenskaper som gör det möjligt för honom att fullkomligt synkroniseras till att bli en annan man på detta tåg som egentligen redan har sprängts men där uppgiften blir att först hitta bomben, desarmera den för att vinna mer tid, och sedan det viktigaste; hitta själva gärningsmannen bombaren bland alla dessa säkert hundratals passagerare, o förhindra fler planerade dåd. Detta kan alltså få stora konsekvenser för en framtid han själv dock inte kommer att kunna få uppleva men som kan rädda så många andras liv.

Och här börjar en rad tematiskt upprepade episoder att ta fart. Colter Stevens hinner inte med så mycket på åtta minuter vilket tvingar honom att skickas tillbaka till tåget om och om igen. Och så här fortlöper filmen, fram och tillbaka mellan dessa tidsåldrar, fram och tillbaka i tid och rum med hjälp av den här kvinnan på displayen som hela tiden informerar o kontrollerar honom i något slags laboratorium någonstans bortom Colters vetskap.

Det blir lite Spring Lola eller Butterfly effect tycker jag. det här, vad händer om han gör si eller så och hur blir konsekvenserna av varje ny ledtråd han hittar på tåget. Han testar hela tiden olika vägar för att lyckas med sin uppgift som han ännu inte riktigt förstår men är maktlös inför att opponera sig emot eftersom människorna bakom tv:n styr hela hans tillvaro o ständigt tvingar honom tillbaka på tåget som kommer explodera. Det märkliga är att tåget kommer att explodera oavsett Colters insatser och alla de människor han talar till, bland annat den här tjejen som hela tiden sitter mitt emot honom när han vaknar upp, redan är och kommer förbli döda i den realtid han sedan återkommer till i bunkern. Syftet är alltså somsagt att förhindra bombaren ifrån att komma på fri fot.

Twisten ligger väl i att Colters bokstavligt börjar tänka out side the box och experimentera med allas öden lite på egen hand utifrån någon ambition om att helt enkelt lyckas förändra hela händelseförloppet, alltså förändra det förflutna så att framtiden kommer utvecklas på ett annat sätt. Eftersom han dessutom lär känna den här tjejen som han reser tillsammans med och fattar ett allt intensivare tycke för henne blir det extra viktigt för honom att rädda henne från döden.

Trots att filmen är väldigt välgjort och ambitiös och stundtals riktigt spännande så tappar jag liksom både engagemanget och tålamodet efter ett tag. Deja Vu effekten i all ära men själva teorin och reglerna i uppgörelsen och den här uppfinningen i tidsresor känns inte helt genomtänkta vilket leder till en grundlig problematik i själva trovärdighetsaspekten. Idén känns lite väl oberabetad och tunn och man lämnas enligt mig med många oupplösta frågetecken som påverkar min helthetsbedömning!

Skådisarna gör det bästa av sina roller men jag kan ändå inte låta bli att längta efter andra miljöer än tåget, bunkern och deras laboratoriekontroll. I ärlighetens namn längtade jag litre efter att filmen skulle ta slut oavsett själva historiens utfall. Men när den väl är slut känner jag nog ändå, om jag summerar allt jag sett att 3 kaniner är ett rättvist betyg, om så ett svagt sådant.

/Amanda ML