Harvey är tillbaka
Harvey hörs i K103, varje fredag med repris söndag. Tiden du skall tatuera i handflatan är 13:00.
Paranormal Activity
Men personligen var jag, och är jag, ett fan av Blair Witch. Riktigt läskig rulle tycker jag. Det läskiga med dessa typen av filmer är ju hjälplösheten man känner tillsammans med huvudrollsinnehavarna och rädslan för det man aldrig får se. Jag tycker ofta fejk-dokumentärskådisar presterar väl på duken och i Paranormal Activity är det inga undantag - två för mig helt okända skådisar (vilket nog är ett plus när det ska verka vara en dokumentär) för mig in i en stämning av ren vardag, om än en väldigt skrämmande sådan.
Filmen handlar om att ett ungt par sätter upp en kamera i sovrummet för att försöka få det väsen som spökar på nätterna fast på film. Exakt VARFÖR dom vill göra detta är faktiskt ganska oklart och omotiverat, men det verkar som pojkvännen, som inte har det minsta respekt för spöket/demonen är lite bakom flötet och tycker det vore "awesome" om dom lyckades filma nåt övernaturligt. Så hans genomskinligt orädda karaktär är ett minus för trovärdigheten tycker jag.
Men som sagt, det är rätt läskigt trots allt. Som ni kan förstå så börjar det hela som ett spännande experiment för paret men allt eftersom eskalerar otrevligheterna i huset.
Jag tycker filmen är en schysst skräckfilm och ger den tre kaniner. / Jonas

Betyg vecka 46
Bio-premiärer
Paranormal Activity- tre kaniner
Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.
Hör recension på k103.se
Denna veckan blir det inget nytt Harvey i etern, men vi har självklart varit på bio i alla fall. På www.k103.se kan du höra Jonas Dahlgrens recension av skräckisen Paranormal Activity. Den ligger fortfarande kvar på topplistan över mest sedda filmer i USA just nu. Denna vecka på plats 5. Här är lite roliga fakta om filmen:
- Regissören Oren Peli har filmat hela filmen i sitt eget hus.
- Filmens slut ändrades på inrådan av Steven Spielberg.
- Filmen kostade 15 000 USD att producera och spelade in 9,1 miljoner USD första veckan. Det är dels inkomstrekord för filmer som går upp på mindre än 200 biografer i USA. Dessutom gör det filmen till den mest lönsamma någonsin. Den krona som dess genrekompis The Blair Witch Project tidigare innehade.
Och med dessa fakta framför dig kan du säkert räkna ut med knäna att det kommer en uppföljare. 25 oktober gick Paramount Pictures ut och bekräftade detta.
Lyssna på Harvey på 103,1 MHz eller www.k103.se varje fredag och söndag kl 13.00.
Betyg vecka 45
Bio-premiärer
The Box - fyra kaniner
Saw VI - tre kaniner
DVD-premiärer
Star Trek - tre kaniner
Observe and report - tre kaniner
L.A. Gigolo - två kaniner
City of Ember - två kaniner
Drag me to hell - fyra kaniner
Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.
The Box

Star Trek

L.A. Gigolo
Vi möter Nikki - en jetsetkille i L.A. som lever på sitt utseende genom att tillfredställa äldre damer med välladdade kontokort. Han ser sig själv som killen som kan och vet allt när det gäller att leva livet utan att lyfta ett finger. Men när han träffar en ung tjej som låter äldre män försörja henne börjar han omvärdera sitt leverne.
Här börjar filmen bli riktigt besk. I praktiken menar man att det är lugnt för unga killar att knulla äldre, välbevarade kvinnor, men när det gäller unga tjejer och äldre män är det bara äckligt och på gränsen till prostitution. Det är extra tråkigt att det dessutom i slutändan antyds att det är främst kvinnor som inte kan leva utan pengar. Detta är ett syniskt och materialistiskt vykort från Hollywood med budskapet: Den som är fattig har inte råd att bli kär, åtminstonde inte i någon utan ett välfyllt bankkonto.
Ett extra minus för den enerverande berättarrösten man lagt över historien, där Ashton Kutcher försöker sig på någon konstig basröst som han varken har i verkligheten eller behärskar. / Eva

City of ember
/Kennet

Observe and report
/Kennet

Drag me to Hell
Drag me to Hell är full av råläskiga, klassiska skräckelement och det märks att Sam Raimi behärskar den här genren. Utöver hans klassiska Evil Dead trilogi har Raimi även varit med och producerat ett flertal andra skräckfilmer, bl.a. the Grudge och 30 days of night.
Handlingen i filmen är inte något häpnadsväckande i sig; en ung kvinna, Christine, blir cursed av en gammal dam, Sylvia, som Christine nekar utökat lån för att behålla sitt hus. Christine får reda på att hon kommer gå igenom ett helvete till verklighet under tre dar innan hon till slut blir, just det, dragged to Hell, för att brinna i helvetes lågor i all evighet. Frågan är vad hon kan göra åt det...
Filmen är som sagt en riktig megarysare som effektivt håller en fängslad av skräck och spänning filmen igenom. Men det som gör den till en så speciell rysare är de komiska inslagen. Scener som börjar som den otäckaste skräcken kan plötsligt spåra ur och bli rakt av komiska och skrattretande. Det är tydliga referenser till hans Evil Dead filmer och jag får verkligen känslan av att Raimi har gjort precis den film han ville göra. Han har haft kul och har styrt och ställt med filmen efter eget behag - en egenskap jag älskar hos regissörer.
Allt som allt leverar Drag me to Hell en skön blandning av skräck och skräckparodi och är så snyggt producerad att ett annat betyg än 4 kaniner känns fel.
/Jonas

Saw VI
Med den varningen utfärdad tänker jag säga några saker om filmen. Saw VI är upplagd på precis samma sätt som alla andra Saw filmer; en eller flera människor som på något sätt orsakat andra människors död, om än indirekt, ställs inför extrema ultimatum där döden lurar bakom varje alternativ. Fast ibland dör det faktiskt folk som inte gjort någon något förnär och inte ens får en chans att rädda sig och det tycker jag är dålig stil av vår annars ganska rättvise offerboss Jigsaw.
Filmen tar vid där 5an slutade och Jigsaws efterträdare har fortfarande fullt upp med att avsluta den intelligente massmördarens sista (?) dödslek.
Tempot är som vanligt ganska högt och man får inte mycket tid att slappna av under transportsträckorna mellan tortyrpornografin. John/Jigsaw (spelad av Tobin Bell) får som vanligt en hel del scener (trots att han är död sen tre filmer tillbaka) där man via flashbacks successivt får veta mer om huvudoffrets bakgrund och om Jigsaws motiv. Detta tackar vi för då Tobin alltid lyckas lyfta de scener han är med i och faktiskt får en att sympatisera lite med hans metoder.
Vi bjuds naturligtvis också på ett par twists i slutet, som en god skräckfilm bör ha, och som Sawfilmerna alltid har bjudit på.
Allt som allt så ger Saw VI mig det jag ville få ut av den och förtjänar 3 kaniner.
/Jonas

Harvey går på fri filmfestival
Denna veckan har vi sett läskiga filmer på bio. Sawserien är tillbaka med del VI och Cameron Diaz nya thriller The Box gör dig lätt paranoid. Den 7:e november arrangerar Hagabions medlemmar Sveriges första fria filmfestival. Arrangören Stian Rødven Eide besöker oss och berättar mer. Bland våra DVDrecensioner hittar du många genrer. Dramat L.A. Gigolo med Ashton Kutcher, familjeäventyret City of Ember med Tim Robbins, komedin Observe and report med Seth Rogen och skräckisen Drag me to hell. Dessutom sci-fi-höstens stora släpp: Star Trek.
Lyssna på Harvey på fredag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se. Repris 13.00 på söndag. 






Betyg vecka 44
Betyg från veckans webbHarvey.
Bio-premiärer
In the Loop - fyra kaniner
DVD-premiärer
Änglar och demoner - tre kaniner
Paris - tre kaniner
The Proposal - en kanin
Natt på museet 2 - tre kaniner
Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.
In the loop
Skotske komikern Armando Ianucci gör en satirserie i politikermiljö för BBC som just nu är inne på sin andra säsong. In the Loop, som Iannuci skrivit och regisserat, är en långfilmsspinoff av serien. Den utspelar sig bland ministrar, pressekreterare och rådgivare i både London och Washington, eftersom handlingen kretsar kring anglo-amerikanskt samarbete i upptakten till ett krig i mellanöstern. Jag läste nånstans att filmen är tänkt som en motvikt till det högtidliga allvaret och glamouren i Vita huset (The West Wing alltså). Den ska visa den skitiga verkligheten bakom kulisserna. Det lyckas för det mesta ganska bra, men ibland liknar den också Vita huset, när allting accelererar till kaskader av vassa repliker på ett lite överdrivet sätt. Även om det här handlar betydligt mer om obscena förolämpningar.
Sympatierna växlar gradvis när man följer konflikten mellan en bortkommen och småjobbig biståndsminister och den skärpte, tuffe pressekreteraren som ska hålla koll på honom. Spin doctorn (övertygande spelad på gränsen till det psykotiska av Peter Capaldi) går snart över gränsen och blir en symbol för de sämsta sidorna av politikervärlden – karriärismen, cynismen…
Smart och roligt är det, hursomhelst, även om filmen ibland känns smittad av cynismen den ska skildra.
/Valter


