Michel Gondry verkar vara en riktigt rar liten tokstolle. Alla hans filmer eller musikvideos fullständigt dryper av naiv fellgoodlekfullhet. När man behöver en specialeffekt så är det bara att trolla med charmknäna, och vips så har man en estetiskt tilltalande DIY-känsla. Inte ens när karln ger sig på dokumentärfilm låter han bli att leka med dubbelexponeringar eller stopmotionanimeringar.

Själva handlingen kanske inte är mycket att hänga i dokumentärgranen, men porträttet av familjemedlemmarna känns jordnära och äkta fascinerande rakt igenom. Inte direkt revolutionerande från fransmannen alltså, men en underhållande parentes i meritförteckningen.

/Kennet

Nu är Göteborgs filmfestival definitivt slut för i år. Har sprungit på en hel del film, men trots det inte fått se en enda kortfilm före visningarna. Var det jag som hade otur eller har de snålat in på förfilmerna i år?

Har inte alls hunnit redovisa mina sittningar som jag hade hoppats, men under de kommande dagarna kommer jag fortsätta lägga ut intryck från festivalen i takt med att jag har samlat mig. Håll utkik här på bloggen, eller kanske i en radio nära dig framemot helgen till.

/Kennet

Det tråkigaste med Göteborgs filmfestival är utan tvekan programmet. Alltså den tegelstensliknande boken som presenterar filmutbudet i närmast slumpvis ordning. Utbudet är helt enkelt för stort för att presenteras på ett överskådligt sätt i en trycksak, och det slutar oftast med att jag ger upp läsningen och börjar chansa istället. Oftast vinner filmer ändå på att man vet så lite som möjligt om dem på förhand.

The Eclipse var det enda som gick att välja på en sen tisdagkväll, därför blev det ett besök. Vad jag fick se var ett irländskt triangeldrama med en del övernaturliga inslag. Mer vill jag egentligen inte säga, för jag gillade de överraskningar jag själv fick under visningen. Skräckfilm- och thrillers är inte personliga favoritgenres direkt, men blanda in lite välskrivna karaktärer och mer handling än bara skrämseleffekter och jag är intresserad. The Eclipse är inte en blivande klassiker bland gränsöverskridande filmer, men väl värd att se en tisdagkväll.

/Kennet

Göteborgs internationella filmfestival pågår för fullt. Vi rapporterar om vad vi sett och upplevt och vad vi tycker att du ska hinna med innan dess slut.

Från den vanliga biorepertoaren uppmärksammar vi Men who stare at goats med blanda annat George Clooney och Ewan McGregor och danska Lone Scherfigs An Education.

Nomineringarna till 2009 år Oscarsstatyetter är släppta och bland dem finns glädjande svenska namn.

Det handlar om kärlek i våra dvdsläpp. Vi har sett Gerard Butler och Katherine Heigl i The Ugly Truth och Almodovars Brustna omfamningar.

Allt detta hör du i veckans Harvey på 103,1 MHz eller på www.k103.se.
Chans 1 på fredag 13.00 och chans 2 söndag 13.00.

Om du som jag gillar fotboll på teve har du säkert undrat vad domarna egentligen säger till varandra och till spelarna under pågående match. I Kill the referee får man svaret, och det är sjukt underhållande. Filmen är en dokumentär inspelad under fotbolls-em 2008. Filmmakarna har fått förvånansvärt fri tillgång till arenor och domarnas privata utrymmen. Dessutom får vi höra på ljudupptagningar från domarnas kommunikationsradios som används under match.

En del händelser får mer utrymme än andra, exempelvis den engelska domaren som får ta emot dödshot till och med ifrån den polska premiärministern efter ett omdiskuterat domslut. Annars är det en klassisk fluga-på-väggen-dokumentär, i vilken man bara får hänga med och se vad exempelvis svensken Peter Fröjdfeldt egentligen gör framför spegeln innan match. En av regissörerna närvarade under visningen på Göteborgs Filmfestival, och han förklarade att han är helt ointresserad av fotboll. Jag fick känslan av att ointresset och kanske lite lathet ligger bakom det betraktande perspektivet i filmen. För namnskyltar, frågor eller på annat sätt förtydliganden för tittare saknas helt. Men det behövs inte. Kill the referee blir av den anledningen intressant för fler än bara fotbollsnördar. För alla andra funkar den som en fascinerande arbetsplatsskildring.

/Kennet

En annan film som visas på GIFF är Dear Lemon Lima. En urtypisk amerikansk indiehistoria, med supertydligt släktskap till ungdomssklidringar som Napoleon Dynamite eller Juno. Och jag kan bara inte värja mig mot den typen av snyggt producerad americanoquirkyness.

I centrum står en tjej i yngre tonåren som kämpar med etiketten eskimåättling, trots att släktskapet endast finns långt tillbaka på faderns sida och fadern inte ens är närvarande i hennes liv. Ändock ger det henne en särställning som minoritetsalibi på den lilla privatskolan i Alaska. Som en motreaktion till detta sätter hon samman en grupp misfits att delta i skolans psuedoinuitiska överlevnadstävling. En liten film utan stora namn, men med stor charm och stort hjärta. Och som förtjänar en stor publik.

/Kennet

Första filmen som avverkades på Göteborgs Filmfestival blev amerikanska Cleanflix. En dokumentär om piratcensur i de mer tokstollereligiösa delarna av USA. Under nollnolltalet började hemmapulare klippa om stora, amerikanska blockbusterfilmer för primärt mormoner, som vägrar se något som blivit "rated r". Men eftersom intresset för att se filmerna finns där, måste någon först klippa bort Kate Winslets tuttar ur Titanic innan det är moraliskt riktigt att se på verket.

Fenomenet sprider sig och blir riktigt populärt i flera delar av Amerika. Självklart låter inte reaktionerna från Hollywood vänta på sig. Det skriks om piratkopiering och upphovsrättsbrott. Regissörerna vill inte bli förknippade med de saniterade versionerna av sina filmer. Och exemplen på vad som klipps bort är sjukt underhållande att se.

Jag måste rekommendera filmen, även om den tappar fokus mot slutet och kommer att handla mer om personerna som hyr ut filmerna än om kärnfrågan i sig. Även fast det visar sig att det finns en del ironiska poänger att plocka, är det inte riktigt poängen med filmen.

/Kennet

Ojojoj, min första femma, nu får man motivera sitt betyg här...hmm....District 9 är....en riktigt häftig filmupplevelse. Man kastas både mellan olika genres och ett flertal vändningar. Den inleds som en dokumentärfilm och det är nog delvis därför som man får en så stark upplevelse av resten av filmen, som plötsligt övergår till ett actionpackat sciencefictionäventyr.

District 9 handlar om att ett gigantiskt rymdskepp lägger sig och svävar ovanför Johannesburg i Sydafrika. Efter lång tid utan att något händer bestämmer sig människan för att ta sig in i skeppet. där hittar de hundratusentals "Prawns" (Räkor på svenska, för att de tycks likna dom, dock ca 2,5 meter långa) som de förflyttar ner till det så kallade District 9. Området är också bebott av svarta människor från slummen. Vi kastas in i filmen då ett team ska gå in i District 9 för att få the Prawns att skriva under att de ska bli förflyttade till ett nytt bostadsläger.

Filmen är egentligen ganska mycket av ett personporträtt av huvudkaraktären Wikus van de Merwe. Detta är också en del som jag förundras över eftersom Wikus inte är det minsta beundransvärd egentligen.

District 9 kanske låter väldigt häftig och ball och det är den oxå delvis, men var beredd på ett ganska magstarkt och gripande stycke filmhistoria.

Värt att nämna är att manusförfattaren och regisörren Neil Blomkamp  (som inte gjort någon speciellt känd film innan) är från Johannesburg och man kan mer än ana en kritik mot segregation och apartheid i filmen. Som producent står ingen mindre än Peter Jackson.

Ja jag vet inte om jag har lyckats motivera mitt högsta betyg här eller inte, men står för det gör jag så ta nu och se District 9 och håll tummarna för att den tar hem Oscar för Bästa film i år!

Det blev en toppnotering i veckans Harvey. Alltid lika roligt.

Bio-premiärer

Precious - fyra kaniner

Till vildingarnas land - fyra kaniner


DVD-premiärer

Gamer - två kaniner

District 9 - fem kaniner

Coco - Livet före Chanel - tre kaniner

Ponyo på klippan vid havet - fyra kaniner

Göteborgs internationella filmfestival startar denna vecka. Det innebär att Harvey kommer överdosera i filmbesök. Men vi glömmer inte bort de vanliga premiärerna för det. På bioagendan står Golden Globevinnande Precious och Spike Jonzes Till vildingarnas land. Bland dvdsläppen har vi blickat in i framtiden med hjälp av Gamer och District 9. Dessutom Hayao Miyazakis Ponyo på klippan vid havet och Coco - Livet före Chanel.

Du hör Harvey varje fredag och söndag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.