Harvey är tillbaka

Efter förra veckans cyberspejswebextravaganza kommer Harvey tillbaka med full styrka i heltimmesformat. På fredag klockan 13 hör du Jonas recensera den av många fläskigt efterlängtade fortsättningen på Twilight - New Moon. Dessutom blir det hela sex stycken DVD-recensioner. Vi ger kaniner till komedin Snuten i varuhuset, dramat Hunger, fejkfilurskildringen Bruno,  svenska mockumentären Scener ur ett kändisskap, samt actionfrossan Crank 2 - High Voltage. Inte missa!

Harvey hörs i K103, varje fredag med repris söndag. Tiden du skall tatuera i handflatan är 13:00.

Paranormal Activity

Paranormal Activity utgår från samma lågbudget-handkamera-koncept som iallafall jag mest kommer ihåg från filmen Blair Witch Project. Så det är ju lite tråkigt att det redan gjorts en gång, och till och med den gången lyckades filmen inte riktigt med den "tvättäkta" känsla den ville förmedla. Om ni kommer ihåg så gick ju ryktet att Blair Witch Project verkligen var en film dom hittat i skogen och bara slängt ut på biografen, men det tog inte många dagar innan bluffen var genomskådad av majoriteten av biobesökarna.

Men personligen var jag, och är jag, ett fan av Blair Witch. Riktigt läskig rulle tycker jag. Det läskiga med dessa typen av filmer är ju hjälplösheten man känner tillsammans med huvudrollsinnehavarna och rädslan för det man aldrig får se. Jag tycker ofta fejk-dokumentärskådisar presterar väl på duken och i Paranormal Activity är det inga undantag - två för mig helt okända skådisar (vilket nog är ett plus när det ska verka vara en dokumentär) för mig in i en stämning av ren vardag, om än en väldigt skrämmande sådan.

Filmen handlar om att ett ungt par sätter upp en kamera i sovrummet för att försöka få det väsen som spökar på nätterna fast på film. Exakt VARFÖR dom vill göra detta är faktiskt ganska oklart och omotiverat, men det verkar som pojkvännen, som inte har det minsta respekt för spöket/demonen är lite bakom flötet och tycker det vore "awesome" om dom lyckades filma nåt övernaturligt. Så hans genomskinligt orädda karaktär är ett minus för trovärdigheten tycker jag.

Men som sagt, det är rätt läskigt trots allt. Som ni kan förstå så börjar det hela som ett spännande experiment för paret men allt eftersom eskalerar otrevligheterna i huset.

Jag tycker filmen är en schysst skräckfilm och ger den tre kaniner. / Jonas


Betyg vecka 46

Denna veckan blev det bara ett betyg, men väl så genomtänkt.

Bio-premiärer

Paranormal Activity- tre kaniner


Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.

Hör recension på k103.se

Denna veckan blir det inget nytt Harvey i etern, men vi har självklart varit på bio i alla fall. På www.k103.se kan du höra Jonas Dahlgrens recension av skräckisen Paranormal Activity. Den ligger fortfarande kvar på topplistan över mest sedda filmer i USA just nu. Denna vecka på plats 5. Här är lite roliga fakta om filmen:

- Regissören Oren Peli har filmat hela filmen i sitt eget hus.
- Filmens slut ändrades på inrådan av Steven Spielberg.
- Filmen kostade 15 000 USD att producera och spelade in 9,1 miljoner USD första veckan. Det är dels inkomstrekord för filmer som går upp på mindre än 200 biografer i USA. Dessutom gör det filmen till den mest lönsamma någonsin. Den krona som dess genrekompis The Blair Witch Project tidigare innehade.

Och med dessa fakta framför dig kan du säkert räkna ut med knäna att det kommer en uppföljare. 25 oktober gick Paramount Pictures ut och bekräftade detta.



Lyssna på Harvey på 103,1 MHz eller www.k103.se varje fredag och söndag kl 13.00.


Betyg vecka 45

Så här blev omdömena från veckans Harvey

Bio-premiärer

The Box fyra kaniner

Saw VI - tre kaniner


DVD-premiärer

Star Trek tre kaniner

Observe and report tre kaniner

L.A. Gigolo - två kaniner

City of Ember - två kaniner

Drag me to hell - fyra kaniner

Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.

The Box


Star Trek


L.A. Gigolo

L.A. Gigolo heter i orginal Spread och har undertiteln: It's a business doing pleasure. Här handlar det om att sära på benen eller plånboken för att få det man vill ha. Ett vackert hem, fashionabel garderob eller en snygg partner att visa upp på vernissaget eller bjudningen. Identitetskrisen är tydlig i den här filmern. Å ena sidan visar man hur cool huvudrollsinehavaren är som bara vill ha kul utan att arbeta, å andra sidan vill man visa att livet inte bara kan vara en fest.

Vi möter Nikki - en jetsetkille i L.A. som lever på sitt utseende genom att tillfredställa äldre damer med välladdade kontokort. Han ser sig själv som killen som kan och vet allt när det gäller att leva livet utan att lyfta ett finger. Men när han träffar en ung tjej som låter äldre män försörja henne börjar han omvärdera sitt leverne.

Här börjar filmen bli riktigt besk. I praktiken menar man att det är lugnt för unga killar att knulla äldre, välbevarade kvinnor, men när det gäller unga tjejer och äldre män är det bara äckligt och på gränsen till prostitution. Det är extra tråkigt att det dessutom i slutändan antyds att det är främst kvinnor som inte kan leva utan pengar. Detta är ett syniskt och materialistiskt vykort från Hollywood med budskapet: Den som är fattig har inte råd att bli kär, åtminstonde inte i någon utan ett välfyllt bankkonto.

Ett extra minus för den enerverande berättarrösten man lagt över historien, där Ashton Kutcher försöker sig på någon konstig basröst som han varken har i verkligheten eller behärskar. / Eva


City of ember

Efter jordens undergång har mänskligheten flytt ner i en underjordisk stad för att rädda sig själva. Snillena som konstruerade räddningsplankan gjorde också en evakueringsplan att ta i bruk efter 200 år, lagom när jordens yta är säker att vandra på igen. Men självklart sjabblar någon bort lådan med instruktioner och alltsammans glöms bort. Tur att det finns nyfikna ungar som gillar pussel och äventyr. Tyvärr lyfter aldrig historien över en godkänd nivå, och det finns en del logiska luckor som är svåra att bortse ifrån. Duktiga skådisar som Bill Murray och Tim Robbins får aldrig möjlighet att göra nåt extra med sina karaktärer, och åtminstone jag förväntar mig mer spännande detaljer av en sån här berättelse. Ett gammaldags matinéäventyr som är tänkt att locka en bred familjepublik, men går nog bäst hem hos de yngre kidsen som knappt fyllt tonåringar.

/Kennet


Observe and report

Seth Rogen spelar en något överspänd varuhusvakt med polisambitioner i ojämn komedi. Den ogenerade humorn känns igen från regissören Jody Hills tv-serie "Eastbound & Down", som nyligen visats på Canal+ i Sverige. När svängarna ska tas ut gör han det ordentligt. Och det är just de galna topparna som räddar denna komedi, som annars skulle kunnat sluta som en platt och ganska larvig historia. Men även i de mest simpla ögonblick häpnar man över hur pass långt de är beredda att driva skämten, och jag lämnas aldrig helt oberörd. En uppfriskande vågad bagatell helt enkelt.

/Kennet



Drag me to Hell

Drag me to Hell har blivit kritikerrosad världen över och det får man ju säga inte är något som hör till vanligheterna när det gäller skräckfilm. Så för en gångs skull hade jag faktiskt ganska höga förväntningar innan jag såg den. Jag visste dock inte vad för slags skräckfilm jag skulle få se.

Drag me to Hell är full av råläskiga, klassiska skräckelement och det märks att Sam Raimi behärskar den här genren. Utöver hans klassiska Evil Dead trilogi har Raimi även varit med och producerat ett flertal andra skräckfilmer, bl.a. the Grudge och 30 days of night.

Handlingen i filmen är inte något häpnadsväckande i sig; en ung kvinna, Christine, blir cursed av en gammal dam, Sylvia, som Christine nekar utökat lån för att behålla sitt hus. Christine får reda på att hon kommer gå igenom ett helvete till verklighet under tre dar innan hon till slut blir, just det, dragged to Hell, för att brinna i helvetes lågor i all evighet. Frågan är vad hon kan göra åt det...

Filmen är som sagt en riktig megarysare som effektivt håller en fängslad av skräck och spänning filmen igenom. Men det som gör den till en så speciell rysare är de komiska inslagen. Scener som börjar som den otäckaste skräcken kan plötsligt spåra ur och bli rakt av komiska och skrattretande. Det är tydliga referenser till hans Evil Dead filmer och jag får verkligen känslan av att Raimi har gjort precis den film han ville göra. Han har haft kul och har styrt och ställt med filmen efter eget behag - en egenskap jag älskar hos regissörer.

Allt som allt leverar Drag me to Hell en skön blandning av skräck och skräckparodi och är så snyggt producerad att ett annat betyg än 4 kaniner känns fel.

/Jonas



Saw VI

Kommer du ihåg vad Randy (en karaktär ur de första två Screamfilmerna) sa i Scream 2 angående vad en uppföljare till en skräckfilm bör innehålla? Ja, jag vågar inte citera exakt men han sa iallafall att en uppföljare måste innehålla mer blod än sin föregångare. Så ni förstår säkert att den 6e Sawfilmen inte är en film för de som har problem med blod och inälvor som skvätter på kameralinsen.

Med den varningen utfärdad tänker jag säga några saker om filmen. Saw VI är upplagd på precis samma sätt som alla andra Saw filmer; en eller flera människor som på något sätt orsakat andra människors död, om än indirekt, ställs inför extrema ultimatum där döden lurar bakom varje alternativ. Fast ibland dör det faktiskt folk som inte gjort någon något förnär och inte ens får en chans att rädda sig och det tycker jag är dålig stil av vår annars ganska rättvise offerboss Jigsaw.

Filmen tar vid där 5an slutade och Jigsaws efterträdare har fortfarande fullt upp med att avsluta den intelligente massmördarens sista (?) dödslek.

Tempot är som vanligt ganska högt och man får inte mycket tid att slappna av under transportsträckorna mellan tortyrpornografin. John/Jigsaw (spelad av Tobin Bell) får som vanligt en hel del scener (trots att han är död sen tre filmer tillbaka) där man via flashbacks successivt får veta mer om huvudoffrets bakgrund och om Jigsaws motiv. Detta tackar vi för då Tobin alltid lyckas lyfta de scener han är med i och faktiskt får en att sympatisera lite med hans metoder.

Vi bjuds naturligtvis också på ett par twists i slutet, som en god skräckfilm bör ha, och som Sawfilmerna alltid har bjudit på.

Allt som allt så ger Saw VI mig det jag ville få ut av den och förtjänar 3 kaniner.

/Jonas


Harvey går på fri filmfestival

Denna veckan har vi sett läskiga filmer på bio. Sawserien är tillbaka med del VI och Cameron Diaz nya thriller The Box gör dig lätt paranoid. Den 7:e november arrangerar Hagabions medlemmar Sveriges första fria filmfestival. Arrangören Stian Rødven Eide besöker oss och berättar mer. Bland våra DVDrecensioner hittar du många genrer. Dramat L.A. Gigolo med Ashton Kutcher, familjeäventyret City of Ember med Tim Robbins, komedin Observe and report med Seth Rogen och skräckisen Drag me to hell. Dessutom sci-fi-höstens stora släpp: Star Trek.

Lyssna på Harvey på fredag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se. Repris 13.00 på söndag.





Betyg vecka 44

Betyg från veckans webbHarvey. 

Bio-premiärer

In the Loop fyra kaniner

DVD-premiärer

Änglar och demoner tre kaniner

Paris tre kaniner

The Proposal en kanin

Natt på museet 2 tre kaniner

Harvey sänds på fredagar kl 13.00 och går i repris på söndagar kl 13.00.


In the loop

Skotske komikern Armando Ianucci gör en satirserie i politikermiljö för BBC som just nu är inne på sin andra säsong. In the Loop, som Iannuci skrivit och regisserat, är en långfilmsspinoff av serien. Den utspelar sig bland ministrar, pressekreterare och rådgivare i både London och Washington, eftersom handlingen kretsar kring anglo-amerikanskt samarbete i upptakten till ett krig i mellanöstern. Jag läste nånstans att filmen är tänkt som en motvikt till det högtidliga allvaret och glamouren i Vita huset (The West Wing alltså). Den ska visa den skitiga verkligheten bakom kulisserna. Det lyckas för det mesta ganska bra, men ibland liknar den också Vita huset, när allting accelererar till kaskader av vassa repliker på ett lite överdrivet sätt. Även om det här handlar betydligt mer om obscena förolämpningar.

Sympatierna växlar gradvis när man följer konflikten mellan en bortkommen och småjobbig biståndsminister och den skärpte, tuffe pressekreteraren som ska hålla koll på honom. Spin doctorn (övertygande spelad på gränsen till det psykotiska av Peter Capaldi) går snart över gränsen och blir en symbol för de sämsta sidorna av politikervärlden – karriärismen, cynismen…

Smart och roligt är det, hursomhelst, även om filmen ibland känns smittad av cynismen den ska skildra.

/Valter