Hugo tar Harvey till filmens historia
Martin Scorcese förlägger sin första 3D-film till Paris och 20-talet. Familjeäventyret Hugo har fått många lovord och priser och har många förväntningar att leva upp till. J.C. Chandor ger oss en inblick i världsekonomin i Margin Call, som tar med till dagen innan den stora krisen blev ett faktum på Wall Street 2008. Madonnas senaste film är ett romantiskt och delvis historiskt drama och heter W.E. Med anledning av denna premiär har det blivit dags att ta en titt på Madonnas filmrepertoar, både på och bakom duken. På dvd har denna vecka Ruben Östlunds Play premiär. En spännande lek med fördomar och intriger.
Harvey hör du alltid fredagar och söndagar kl 13.00 på K103.se eller 103,1 Mhz.
Harvey hör du alltid fredagar och söndagar kl 13.00 på K103.se eller 103,1 Mhz.
Betyg vecka 10
Denna veckan rörde sig bland mellanbetygen och lämnade Sean Penn som veckans vinnare.
Bio-premiärer
Kvarteret Skatan åker till Laholm - 3 kaniner
This must be the place - 4 kaniner
Yo, también - Jag med - 3 kaniner
DVD-premiärer
Lånaren Arrietty - 2 kaniner
Bio-premiärer
Kvarteret Skatan åker till Laholm - 3 kaniner
This must be the place - 4 kaniner
Yo, también - Jag med - 3 kaniner
DVD-premiärer
Lånaren Arrietty - 2 kaniner
Lånaren Arrietty
Yo, también - Jag med
This must be the place
Kvarteret Skatan åker till Laholm
Laholm must be the place for Hayao Miyazaki
Kvarteret Skatan åker till Laholm är premiären för humorgänget i filmform. Håller överföringen från tvformatet? I Cannes träffade Sean Penn de italienska filmarna Paolo Sorrentino och Umberto Contarello. Resultatet ser vi i This must be the place. På Hagabion ser vi det spanska dramat Yo, también - Jag med om om Daniel som har Downs syndrom och blir kär i en kollega. Vi slutar aldrig att förundras av Hayao Miyazakis animerade filmer. I samband med releasen av Lånaren Arrietty tittar vi närmre på den japanske filmmakaren.
Lyssna på Harvey fredag och söndag 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.
Lyssna på Harvey fredag och söndag 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.
Betyg vecka 9
Mellan berg och dal och en dubbel 1a. Det är historiskt i Harvey!
Bio-premiärer
Nobels testamente - 1 kanin
Journey to the Mysterious Island - 1 kanin
The Artist - 3 kaniner
DVD-premiärer
30 minutes or less - 5 kaniner
Bio-premiärer
Nobels testamente - 1 kanin
Journey to the Mysterious Island - 1 kanin
The Artist - 3 kaniner
DVD-premiärer
30 minutes or less - 5 kaniner
30 minutes or less
Journey to the Mysterious Island (Journey 2 - the Mysterious Island 3D)
The Artist
Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell
Regi: Michel Hazanavicius
En sann hyllning till filmens historia med Hollywood i fokus. Det var länge sedan det gjordes en stumfilm som de gjordes på 20-talet. Här får vi återuppleva ett annat sätt att berätta en historia än vi är vana vid idag. Där stora rörelser, miner och textskyltar för berättelsen framåt. Extremt välgjort och med en känsla av autensitet. Till och med formatet är annorlunda. Ingen widescreen här inte, filmen är i 1.37 : 1 format. Vi får följa George Valentin, en stumstjärna som får sin karriär i svajning av talfilmens entré. The Artist är samtidigt en framgångsaga på fall och en filmhistorielektion. Den enda svagheten är att man valt en lite banal och tråkig historia. Stumfilmer kräver inte enkla historier. Man hade lätt kunnat göra karaktärerna intressantare och berättelsen mindre förutsägbar. I slutändan är det viktigare än form, även om formen här är exceptionellt välgjord.
/Eva
Regi: Michel Hazanavicius
En sann hyllning till filmens historia med Hollywood i fokus. Det var länge sedan det gjordes en stumfilm som de gjordes på 20-talet. Här får vi återuppleva ett annat sätt att berätta en historia än vi är vana vid idag. Där stora rörelser, miner och textskyltar för berättelsen framåt. Extremt välgjort och med en känsla av autensitet. Till och med formatet är annorlunda. Ingen widescreen här inte, filmen är i 1.37 : 1 format. Vi får följa George Valentin, en stumstjärna som får sin karriär i svajning av talfilmens entré. The Artist är samtidigt en framgångsaga på fall och en filmhistorielektion. Den enda svagheten är att man valt en lite banal och tråkig historia. Stumfilmer kräver inte enkla historier. Man hade lätt kunnat göra karaktärerna intressantare och berättelsen mindre förutsägbar. I slutändan är det viktigare än form, även om formen här är exceptionellt välgjord.
/Eva
Nobels testamente
Gör The Artist Harvey stum?
Dags för årets storvinnande film att visas på våra biografer. Stumfilmen The Artist många hyllningar lovar gott. Ett nytt fall för Liza Marklunds Annika Bengtzon dyker upp i Nobels testamente. Denna gång med Malin Crépin som den vassa journalisten. Journey to the Mysterious Island (som även heter Journey 2 - the Mysterious Island 3D) är ännu en filmatisering av Jules Vernes böcker i 3D. Äntligen kommer Ruben Fleischers nya film till Sverige. Precis som i Zombieland är det Jesse Eisenberg som har huvudrollen i 30 minutes or less. Dessutom en sammanfattning av Oscarsgalan som sändes i söndagsnatt.
Harvey hör du alltid fredagar och söndagar kl 13.00 på K103.se eller 103,1 Mhz.
Harvey hör du alltid fredagar och söndagar kl 13.00 på K103.se eller 103,1 Mhz.
Paranormal Activity 3
Jag är personligen väldigt svag för så kallade "mockumentaries", fejkdokumentärer. Det är något visst med känslan det för med sig, och i skräckfilm tycker jag konceptet funkar allra bäst. tanken är att det ska bli så verkligt som möjligt, utan varken musik eller stämningsmusik, och gärna filmat lite klumpigt. när ljud- och specialeffekter läggs på blir det en häftig kontrast och ett effektfullt sätt att sprida skräck bland åskådarna.
I den 3e Paranormal Activityfilmen går vi ytterligare ett steg bakåt i tiden och historien tar nu vid där den började, för 24 år sedan, när systrarna vi hittills följt var små barn och först kom i kontakt med den demon som vill...ja, vad är det den vill egentligen? I 3e filmen kan man få svar på lite frågor och säcken knyts ihop.
Precis som karaktären Randy uttryckte i Scream 2 så måste alltid uppföljare i skräckfilmsgenren vara betydligt mer skräckinjagande än sina föregångare för att lyckas med att vara en god uppföljare. I Paranormal Activity trilogin tycker jag de klarat detta galant. Framförallt i den sista filmen.
Filmen innehåller en mängd fantastiskt skrämmande, oförglömliga scener som får håret att resa sig och filmskaparna har funnit en hel del innovativa lösningar för att variera sättet vi scenerna är inspelade.
För er som gillade de tidigare Paranormalfilmerna tror jag inte nummer tre kommer vara en besvikelse.
/jonas
Big miracle
Regi: Ken Kwapis
Medv: Drew Barrymore, John Krasinski
Big miricle är något av en barnfilm för vuxna. eller vuxenfilm för barn kanske. jag får inte riktigt kläm på vilket, för ibland får man så mkt rädda villy och flipper sensationer att man nästan regridierar till 10 års åldern, och ibland känns den lika otäckt spännande som vilken äventyrsreality film som helst.
Och appropå reality, Big miracle är verkligen reality eftersom filmen faktiskt är baserad på något som faktiskt hände 1988 utanför samhället Barrow i Alaska där en familj gråvalar upptäcks instängda i Nordpolens is med ett krympande andningshål som enda chans för överlevnad. Och titeln Big Miracle är talande för vem har egentligen tid att bry sig om något sådant ? Jo hela världen.
Filmen inleds med att en av filmens huvudkaraktärer , en underhållande och humoristisk helylle reporter som porträtters ypperligt av John Krasinskis, är ute på den tjocka isen som breder ut sig allt tätare längs med alaskas kust ju kallare klimatet blir för att spela in en misslyckad snöskooter show som hans lille polare, en skön grabb på 12-13 år som lever i de eskimåstammar som ännu finns i dessa trakter, får han syn på något i kamerabildens periferi. Och så fort storyn sänd i amerikansk tv, dröjer det inte länge förrän såväl greenpeaceaktivister och lokala inuiter , som detta arktiska folkslag kallas, till maktlystna oljeexpolatörer och ditresande nyhetsreportrar engagerar sig för de stora djurens olyckliga öde och den prekära krissituation de ofrivilligt hamnat i. Till sist lyckas även USA:s och Sovjets presidenter enas i försök att få ut valarna på fritt vatten vilket känns lika overkligt som beundransvärt. Att rädda valarna är dock förenade med stora risker för alla de människor som är inblanande i de förösk som görs, bland annat att borra upp andinghål för att hjälpa valarna att komma närmare de öppna havet och med hjälp av helikopterdrivna isbrytare. De allra flesta har dolda avsikter och är till en början mest upptagna av hur de själva uppfattas och presenteras för omvärlden genom att utnyttja den massiva mediebevakning som incidenten skapat. Det handlar om att tillförskaffa sig ett gott rykte, vinna publicitet och popularitet genom att visa att de är sanna miljövänner och står på naturens sida.
Den enda som verkligen kämpar villkorslöst och utan strategiska pretentioner är den extremt envisa och ibland på snudd till naiva greenpeace aktivisten som även hon gestaltas med både charm och trovärdighet av alltid lika härliga Drew Barrimore. Hon tänker inte ge upp och sätter till och med sitt eget liv på spel vi flera tillfällen.
Och det är just denna aspekt av filmen som ibland retar mig. Att man över nationers gränser enas, förenas och samarbetar för en i grunden så god sak och värnar om dessa utrotningshotade varelser är en sak, men att dra det så långt att man lägger ut närapå en miljon dollar för att fria dessa tre marina varelser när våra egna bröder och systrar dör i tre upphöjt till jag vet inte vad, runtomkring oss dagligen utan att någon ingriper, gör att jag inte kan låta bli att spekulera i vilka förändringar för mänsklig överlevnad som hade kunnat motsvara samma pengasumma. Inte så att jag inte är djurvän och på samma sätt som vi ibland behöver se den lilla söta kycklingen hänsynslöst dödas för att verkligen förstå vad det är vi senare stoppar i munnen så behövs sådana här solskenshistorier för att få oss att engagera oss för djurens och naturens rättigheter vilket ju blev en påtaglig följdeffekt då motstånd mot oljeutsläpp i haven o annat ökade. och kanske är detta filmens koncentrat i disney anda och något endiminsionell amerikansk sentimentalism och om man låter bli att analysera storyn vidare så funkar den absolut, men det behjärtansvärda förblir därav också bara ett gulligt äventyr som varken berör på djupet eller får mig att vilja ringa greenpeace på en gång.
För mig krävs större mirakel än så för ett högre betyg än 3
/Amanda ML
Medv: Drew Barrymore, John Krasinski
Big miricle är något av en barnfilm för vuxna. eller vuxenfilm för barn kanske. jag får inte riktigt kläm på vilket, för ibland får man så mkt rädda villy och flipper sensationer att man nästan regridierar till 10 års åldern, och ibland känns den lika otäckt spännande som vilken äventyrsreality film som helst.
Och appropå reality, Big miracle är verkligen reality eftersom filmen faktiskt är baserad på något som faktiskt hände 1988 utanför samhället Barrow i Alaska där en familj gråvalar upptäcks instängda i Nordpolens is med ett krympande andningshål som enda chans för överlevnad. Och titeln Big Miracle är talande för vem har egentligen tid att bry sig om något sådant ? Jo hela världen.
Filmen inleds med att en av filmens huvudkaraktärer , en underhållande och humoristisk helylle reporter som porträtters ypperligt av John Krasinskis, är ute på den tjocka isen som breder ut sig allt tätare längs med alaskas kust ju kallare klimatet blir för att spela in en misslyckad snöskooter show som hans lille polare, en skön grabb på 12-13 år som lever i de eskimåstammar som ännu finns i dessa trakter, får han syn på något i kamerabildens periferi. Och så fort storyn sänd i amerikansk tv, dröjer det inte länge förrän såväl greenpeaceaktivister och lokala inuiter , som detta arktiska folkslag kallas, till maktlystna oljeexpolatörer och ditresande nyhetsreportrar engagerar sig för de stora djurens olyckliga öde och den prekära krissituation de ofrivilligt hamnat i. Till sist lyckas även USA:s och Sovjets presidenter enas i försök att få ut valarna på fritt vatten vilket känns lika overkligt som beundransvärt. Att rädda valarna är dock förenade med stora risker för alla de människor som är inblanande i de förösk som görs, bland annat att borra upp andinghål för att hjälpa valarna att komma närmare de öppna havet och med hjälp av helikopterdrivna isbrytare. De allra flesta har dolda avsikter och är till en början mest upptagna av hur de själva uppfattas och presenteras för omvärlden genom att utnyttja den massiva mediebevakning som incidenten skapat. Det handlar om att tillförskaffa sig ett gott rykte, vinna publicitet och popularitet genom att visa att de är sanna miljövänner och står på naturens sida.
Den enda som verkligen kämpar villkorslöst och utan strategiska pretentioner är den extremt envisa och ibland på snudd till naiva greenpeace aktivisten som även hon gestaltas med både charm och trovärdighet av alltid lika härliga Drew Barrimore. Hon tänker inte ge upp och sätter till och med sitt eget liv på spel vi flera tillfällen.
Och det är just denna aspekt av filmen som ibland retar mig. Att man över nationers gränser enas, förenas och samarbetar för en i grunden så god sak och värnar om dessa utrotningshotade varelser är en sak, men att dra det så långt att man lägger ut närapå en miljon dollar för att fria dessa tre marina varelser när våra egna bröder och systrar dör i tre upphöjt till jag vet inte vad, runtomkring oss dagligen utan att någon ingriper, gör att jag inte kan låta bli att spekulera i vilka förändringar för mänsklig överlevnad som hade kunnat motsvara samma pengasumma. Inte så att jag inte är djurvän och på samma sätt som vi ibland behöver se den lilla söta kycklingen hänsynslöst dödas för att verkligen förstå vad det är vi senare stoppar i munnen så behövs sådana här solskenshistorier för att få oss att engagera oss för djurens och naturens rättigheter vilket ju blev en påtaglig följdeffekt då motstånd mot oljeutsläpp i haven o annat ökade. och kanske är detta filmens koncentrat i disney anda och något endiminsionell amerikansk sentimentalism och om man låter bli att analysera storyn vidare så funkar den absolut, men det behjärtansvärda förblir därav också bara ett gulligt äventyr som varken berör på djupet eller får mig att vilja ringa greenpeace på en gång.
För mig krävs större mirakel än så för ett högre betyg än 3
/Amanda ML
