Harvey

Paul Gordon, Jonny Mars
Regi, manus, klippning, musik, (catering?): Paul Gordon

En mycket charmig pratkomedi som blandar omvärldsanalyser a la Blue in the face och torra konstateranden i bästa Wes Andersonstil. Bill tröttnar på sitt kontorsjobb och startar ett matstånd i parken med nyttig, ekologisk mat. Lättare sagt än gjort. Ingen har förståelse för varför han inte säljer korv som alla andra. Det är det alla amerikaner är vana vid och det har bra vinstmarginal. Bill kämpar på och vinner sakta en liten trogen kundkrets, varav några börjar hänga hos honom under dagarna. Men det är svårt att få rörelsen att gå runt, specielt eftersom Bill inte direkt är någon affärsman, utan mer tror på att vara snäll och givmild. Vi möter en samling faschinerande karaktärer med olika egenheter. Bill själv är en mycket återhållsam, konflikträdd, blyg person med ett stort hjärta och finurliga idéer skickligt spelad av filmens skapare Paul Gordon. Rekomenderas varmt. Missa den inte på Göteborgs Filmfestival, denna pärla kommer nog inte få distribution i Sverige.

/Eva



http://www.youtube.com/watch?v=Na5_o9r06gg

Ludivine Sagnier (Swimming pool), Diane Krüger (Inglourious Basterds)
Regi: Fabienne Berthaud

Det är lätt att börja tänka på I rymden finns inga känslor när man ser historien om Clara och Lily. När deras mamma plötsligt dör förändras förutsättningarna för dem båda. Clara är gift och bor i Paris. Lily har bott med modern på landet eftersom hon, trots att hon är vuxen, har svårt att fungera i samhället med dess regler och måsten. Clara måste nu hitta en ny tillvaro för systern. Men hur mycket är hon villig att själv ge upp av sitt liv för att systern ska kunna leva ett fridfullt, lyckligt liv långt från institutioner och medicinering. En vacker historia som ifrågasätter vad som är normalt och onormalt i vårt samhälle och om det normala alltid är det bästa. Passa på och se nu när den visas på Göteborgs Film Festival.

/Eva

Allt man ser från USA verkar just nu vara hämtat från Frankrike. Remakesen finns både på våra biografer och på dvdhyllan. Det blev ju ingen succé för Jolie/Depps The Tourist. Förlagan Anthony Zimmer (2005) av Jérôme Salle är betydligt mer spännande och mindre glammig och tramsig. Inget mästerverk den heller, men värd att se. Betydligt snabbare gick det för Allt för henne (2008) att bli omgjord over there. Den gripande historien om mannen som försöker rädda sin oskyldigt dömda fru från fängelset blev förra året Next three days med Russel Crowe. Det är inte bara spänning som importeras från fransmännen. I komedin Dinner for Schmucks som nu släpps på dvd med Paul Rudd och Steve Carell återser vi Francis Vebers historia från Middagsgästen (1998). Det är ju inget nytt att Hollywood gillar att göra om historier de gillar för sin publik som de tror inte gillar att se något som är oamerikanskt och otextat. Det kan man ju kanske reta sig på och se som brist på egna idéer, men kanske ska vi se det som en form av gallring i filmfloden. Att någon sett något de gillat och tycker det är värt att plocka fram. En indikation på att om det görs en remake på en film, då kanske det är värt att kolla upp förlagan. Något som man försöker sälja thrillern 13 (2005) med när den nu släpps i Sverige. På omslaget står det att denna film görs nu igen av manusförfattaren och regissören Géla Babluiani i Hollywood, med större budget och stjärnor som Jason Statham, Mickey Rourke och Alexander Skarsgård. Så tack Amerika för alla franska filmtips!

/Eva

Cher, Christina Aguilera, Stanley Tucci, Kristen Bell
Regi: Steve Antin

Framgångsaga om lantistjejen som drömmer om att få showa i LA. Jobbar sig upp på en nedläggningshotad Burlesqueshow. Enkel och naiv historia pyntad med strutsfjädrar och paljetter. Vann en Golden Globe för bästa sång (Cher), men lider mycket av att musiken i sig inte är unik. Halva filmen mimar de ju dessutom till gamla klassiker. Grunden i en musikal borde ju ändå vara medryckande, bärande sånger. Det räcker inte att Aguilera har en stor sångröst. Roligast att se är Stanley Tucci som underhåller när jag tröttnar på klyschiga och förutsägbara vändningar.  Gillar man musikal och en lagom söt kärlekshistoria så funkar detta nog ändå ganska långt. En färglad karamell som bara smakar socker.

/Eva

Det är åter dags för GIFF - Göteborg International Film Festival. Vi guidar dig. Marie Thorin från Doc Lounge kommer och berättar om vårens program. Vi har sett musikalen Burlesque och svenska Gränsen. Under veckan har både Guldbaggegalan passerat och Oscarsnomineringarna tillkännagets. Vi har tittat och tyckt. Det blev dock ingen Oscarsnominering för I rymden finns inga känslor, men den är likväl aktuell på dvd.

Lyssna på Harvey på K103 - Göteborgs Studentradio varje fredag eller söndag kl 13.00 på 103,1 MHz eller www.k103.se.

Doug lever sitt liv med poker, våfflor och älskarinnan Vivian i centrum tills en dag då Vivian plötsligt dör. Ett sätt att hantera detta på är att åka med på ett företagskonvent trots sorgen, för att försöka tänka klart utanför vardagen. Men konventet får knappast Doug att slappna av och istället flyr han ut i staden och hittar strippan Malloroy. Malloroy är runt 17 år och Doug bestämmer sig för att hjälpa henne.

I detta amerikanska drama som försöker vara smalt blir det tydligt hur konservativ tro på att pengar kan bota alla problem istället för att prata om känslor och reda i verkligheten så får vi ett ganska ytligt porträtt av en man som verkligen tror sig ställa upp. Varför kan inte kvinnorna i filmen ta hand om sig själva och hur kommer det sig att hela världen tycks kretsa kring denna tystlåtna och inåtvändna man?

Recenserad av: Mio Lee Rapp

Regi: Michael Gondry
Manus: Seth Rogen, Evan Goldberg
Med: Seth Rogen, Jay Chou, Cristoph Walz, Cameron Diaz, Tom Wilkinson

The Green Hornet är en superhjältekaraktär utvecklad på 30-talet, påhittad av George W. Trendle. Filmen handlar om Britt Reid (Rogen), en dryg, bortskämd ung man som lever av sin fars tillgångar, som en dag blir ensam arvtagare till faderns förmögenhet: bl.a. stadens största dagstidning. I arvpaketet kommer också alltiallobutlern Kato (Chou), som visar sig ha oanade talanger i både att göra kaffe, bygga ihop saker och att sparka stjärt i allmänhet. Tillsammans beger de sig ut på gatorna för att bekämpa brott.

Filmen är mer eller mindre konstant underhållande från början till slut, där humor och action blandas hejvilt. Rogen spelar precis den rollen han brukar göra: en något självgod slacker som verkar se på världen lite ur ett barns perspektiv, och jag blev överaskad att det funkade så bra i kombination med superhjältetemat. Som med alla superhjältefilmer behövs en antagonist och denne finnes i form av Chudnofsky (Waltz). Waltz är fantastisk bra och rolig som stadens sanne kriminelle boss - dock lider Chudnofsky av att hans kollegor och rivaler inte riktigt tar honom på allvar, han skrämmer dom inte, och han blir inte gladare av att the Green Hornet väcker uppmärksamhet som rättvisans riddare...

Även om det ibland känns som om filmen glömmer av att hålla en viss distans till actionsekvenserna, för att behålla humorn och ironin, så gör det inte så mycket. Det blir helt enkelt ett jäkla drag, blandat med mycket skratt och sköna karaktärer.

Fyra kaniner!

/Jonas

Jim Broadbent, Lesley Manville, Imelda Staunton
Regi: Mike Leigh

Ett gripande porträtt av ensamma människor. På ålderns höst kan det vara svårt att träffa nya bekantskaper och den som ingen egen familj har blir lätt ensam. Tom och Gerri lever i ett lyckligt förhållande sedan länge. Runtomkring finns dock många vänner och släktingar som är ensamma och känner sig uträknade i världen. De är inte längre unga och har framtiden för sig utan känner att de för länge sedan borde hittat någon och något i livet. Förtvivlat försöker de klamra sig fast i det lyckliga parets värld. En film väl värd att se. Dock möjligt att den kan framkalla en panikångestattack hos den som redan innan känner sig lite ensam.

/Eva

Regi: Nicholas Stoller
Manus: Nicholas Stoller, Jason Segel
I rollerna, bl.a.: Jonah Hill, Russel Brand, Sean Combs

Stoller och Segels tidigare samarbete gav oss filmen Forgetting Sarah Marshall (Dumpad, på svenska), en fantastisk komedi jag varmt kan rekommendera.

Get him to the Greek är lite av en inoficiell uppföljare till den filmen - vi får återse karaktären Aldous Snow (Brand), en världsberömd brittisk rockstjärna, som har gått från biroll till huvudroll. I den här filmen får den unge Aaron Green (Hill) ett jobb av sin chef (Combs) på skivbolaget han arbetar: han ska åka till England och hämta hem Snow för att han ska få göra sin comeback på den stora scenen the Greek Theatre i Los Angeles.

Filmen blir en fartfylld, festlig resa där det visar sig att en rockstjärna inte är så lätt att frakta från en plats till en annan. Russel Brand är fantastiskt rolig och Sean Combs bidrar till att göra filmens klimax väldigt underhållande. Tyvärr tycker jag Jonah Hill underpresterar och jag fick känslan av att filmen kunde varit så mycket mer...

Jag vill ändå rekomendera Get him to the Greek, tre kaninaren är stark och filmen klart sevärd!

/Jonas

Första betygen denna terminen såg ut så här:

Bio-premiärer

The Green Hornet (3D) - fyra kaniner

Welcome to the Riley's - två kaniner

Medan åren går - fyra kaniner


DVD-premiärer

Get him to the Greek - tre kaniner

Ny termin, nya filmer, samma trogna filmredaktion. Harvey ger dig denna veckan en inblick i The Green Hornet, Medan åren går, Welcome to the Riley´s, Get him to the Greek, Golden Globe 2011, Cinemateket och mycket mer. Och du, snart börjar GIFF - Göteborg International Film Festival, då går vi upp i atomer av lycka!

Harvey på K103 Göteborgs studentradio varje fredag och söndag 13.00 på 103,1 MHz och www.k103.se.