Fyra år till
Biutiful
Regi: Alejandro González Iñárritu
Uxbal försörjer ensam för sin barn genom att förmedla svartjobb till illegal invandrare. En osäker och tuff bransch. När han får veta att han är döende i cancer börjar en förtvivlad kamp för att hitta en möjlig framtid för barnen. Bardem är lysande i denna gripande historia där ljusglimtarna och det vackra är ständigt frånvarande. En film som känns i magen långt efter att du lämnat biosalongen.
/Eva
Upperdog
Filmen handlar om fyra unga personer i Oslo, två från varje kön, och kärlek och vänskap är två centrala teman.
Men filmen handlar också om de olika bagage som våra huvudkaraktärer bär med sig. Framförallt männen känns som tickande bomber och deras inre konflikter bidrar till att man får en orolig känsla i sig, att saker och ting kommer gå illa.
Samtidigt är det vackert när skådespelare lyckas med att få en kärlekshistoria att kännas autentisk, ofta bara med hjälp av ansikts- och kroppsspråk.
Filmen är medryckande på flera plan och väldigt snyggt och effektivt berättad.
Verkligen en norsk pärla att gå och se nu i mörkrets tider!
/Jonas
Devil
Recenserat av: Mio Lee Rapp
Mr Nobody
Regi: Jaco van Dormael
Nemo Nobody har alltid haft svårt att bestämma sig. Nu är är han gammal och tänker tillbaka på ett liv där han oftast istället för att välja mellan livets olika händelser, valt att leva flera liv parallelt. En studie i teorier om tid och rum. Kvantfysik och kärlek. Filosofisk, intressant historia som gärna hade fått varit mer udda än den vågar var.
/Eva
White Material
Cemetery Junction
Regi & manus: Ricky Gervais & Stephen Merchant
Engelsk 70-tals skildring om ungdomar som vill göra något annat än sina föräldrar. Ett fint tidsporträtt, kanske något uddlöst. Inga överraskingar, men välgjort. Lura dig inte att tro att detta är en komedi bara för att Office-skaparna ligger bakom den.
/Eva
Betyg v. 47
Bio-premiärer
Upperdog - fyra kaniner
Biutiful - fyra kaniner
Fyra år till - tre kaniner
Devil - en kanin
DVD-premiärer
White Material - fyra kaniner
Cemetery Junction - tre kaniner
Mr Nobody - tre kaniner
Vackra Harvey
Novembers sista Harvey. Fredag och söndag kl 13.00 på K103 Göteborgs Studentradio 103,1 MHz och www.k103.se.
Harry Potter och dödsrelikerna
Regi: David Yates
Det har blivit dags för de unga trollkarlarna att överge den trygga miljön i Hogwarts och ge sig ut i den allt mörkare världen. Efterlysta och ständigt jagade söker de efter de resterande horkruxen innehållandes Voldemorts själ. En lång resa som inte skiljer sig nämnvärt från böckerna. Det tidvisa långsamma tempot stör mig inte utan ger snarare en suggestiv ton och spänning som understryker situationens allvar och svårigheter.
/Eva
Red
Rollbesättningen är ett intressant ihopkok av bekräftade skådisar som, förutom bruce willis i huvudrollen, utgörs av inga mindre än morgan freeman, john malkowich och helen mirren. Vad som ännu intressantare är, är att de presenteras på ett sett som vi inte är vana att se dem. Karaktärerna de gestaltar skiljer sig väldigt mycket från deras mer generella rollåtaganden, i synnerhet den besinningslösa, massmördande Helen Mirren som vi annars är vana att förknippa med kungligheter och lugn. Helt enkelt en makalöst cool skådespelarensamble.
Filmatiseringen av red baseras på en serietidning från DC Comics och handlar om den avdankade gamla lönnmördaren och specialagent för CIA agenten Frank Moses vars topphemliga mapp i systemet är stämplad med RED som betyder: Retired, Extremely Dangerous – alltså pensionerad och extremt farlig och därav titeln till filmen. Inledningen är ganska komisk. Frank som numera försöker leva ett så vanligt liv som möjligt vandrar runt i sina kvarter och upptäcker att alla andra fönster är totalpyntade med massa julgransprydnader vilket får honom att inse hur svårt det är att plötsligt börja leva som en vanlig svenne, eller amerikan. Det enda han roar sig med är samtal med den pratglada, uttråkade kvinnliga byråkraten Sarah (Mary-Louise Parker) som ansvarar för hans pensionscheckar. Han kommer på alla ursäkter han kan för att få tala med henne och förälskar sig i hennes över telefon kan man säga.
Plötslig en dag får han inbrott och pang pang spelet är igång i full fart men på ett ganska humoristiskt sett som hjälper oss att förstå att allt det vi ser och kommer fortsätta se mest är på skoj. Frank skjuter alla sin väg med inser att det fortfarande finns agenter som vill se honom död vilket gör att han bestämmer sig för att söka upp Sarah eftersom även hon är i fara då de avlyssnat hans samtal o förstår att detta kan bli en öm bricka i spelet eftersom han uppenbarligen bryr sig o fattat tycke för henne. Och det är väl här filmen tar sitt verkliga avstamp. Frank inser att han behöver hjälp med sitt uppdrag att utplåna dem som försöker utplåna honom så här börjar färden runt hela USA där i hopp om att samla ihop alla andra gamla red polare men han börjar med att åka hem till sarah för att ta med henn o skydda henne ifrån eventuella faror.
Sarah blir besviken över att Frank inte har något hår men hon är märkligt hänförd över hans mäktiga mordiska sinne och verkar efter ett tag mer än upprymd över att få bli en del av hans farliga äventyr. Med sin “flickvän” i släptåg hälsar Frank först på sina polare Morgan Freeman, en leversjuk och också pensionerad gammal yrkesmördare som numera roar sig med att få den söta lilla personalen att fixa hans tv så att han kan få glutta på deras stjärtar på ålderdomshemmet han bor på.
Nästa man blir Malkovich som bor i ett träsk och som också är en gammal ex-agent men en betydligt mer paranoid sådan med en oändlig förkärlek för allt som har med våld och död att göra.
Sist men inte minst åker de hem till den coola Mirren som direkt visar vart skåpet skall stå när Sarah lite försynt undrar hur hon o Frank känner varandra och vad hon jobbat med ”I killed people, darling” säger hon sådär härligt tantkaxigt. Hennes roll utifrån ett genusperspektiv blir viktig i filmen eftersom man börjar bli rätt trött på de små svaga, rädda kvinnorna som mest agerar vackra symboler jämte de stora starka männen i andra actionrullar.
Teamet tar sig sedan kors och tvärs över landet för att nysta upp en gammal konspiration som ingen mindre än vice presidenten ligger bakom. Tanken är att han försöker se till så att de hemligheter som dessa gamla toppsectret agenter känner till, bland annat ett oklart men orättvist blodbad i Guatemala på 80 talet nu skal gå i graven med dem. Deras död blir den nya organisationens främsta mål men Frank och hans vänner ligger hela tiden steget före.
Själva handlingen är ganska rörig och ganska löjlig och det finns ingen thrillerkänsla över det som sker. Ingen oro över att något skall gå snett. Tvärtom får man helat enkelt mer roa sig med en massa specialeffekter och coola automatvapen och kanske framförallt en massa coola o väldigt udda o originella skådespelarprestationer. Lite mer som inglorious basterds bara att det suggestiva allvar som stundtals förekommer i den filmen och som bygger upp hela stämningen totalt saknas i denna actionkomedi.
Helt klart mer humor än spänning. Helt klart mer 3 kaniner än fler och färre.
/Amanda ML
Mega Piraya
Mega Piraya verkar vara gjord på några dagar, det finns inte en scen som inte utmärker sig genom att vara extremt j***a schweinagobba apkass.
naturligtvis går det att hyra filmen för att skratta gott åt hur dålig den är, det kan till exempel vara kul att berätta om att man sett en film där pirayor dubblar i storlek varje timma och till slut äter upp flygande helikoptrar, sänker pansarkryssare och hoppar in i storstäder och välter skyskrapor.
Men det är fortfarande så dåligt gjort att man mår lite illa när man ser den.
Att Mega Piraya får en etta i betyg beror enbart på att vi inte har tillgång till något betyg lägre än ett på den här bloggen.
/Jonas
Betyg vecka 46
Bio-premiärer
Red - tre kaniner
Harry Potter och dödsrelikerna - fyra kaniner
DVD-premiärer
Mega Piraya - en kanin (egentligen ville Jonas ge den mindre än 1)
Harvey och Harry
Harvey på K103 Göteborgs Studentradio 13.00 fredag och söndag. www.k103.se och 103,1 MHz.
Cornelis
Det är en film av Amir Chamdin och detta ska väl anses vara hans stora genombrott. Likaså Hans-Erik, frontsångaren från turbonegro’s stora huvudrolls debut. Det här är en sån där film som är omöjlig att se utan att man kommer relatera den till dels allmänna förkunskaper om Cornelis och hans liv och dels sin egen relation till hans musik.
Detta blev extra tydligt mellan mej o jonas som såg filmen tillsammans då jag i princip föddes till hans låtar medans jonas knappt visste hur han dog. jag tänker att spänningsgraden för jonas antagligen blev några grader högre och det kritiska ögat hos mej något skarpare i förhållande till hela konceptet.
Att göra spelfilm om en så komplex musiker och människa som cornelis wreesvijk är en modig ambition och eftersom man i stora drag vet ungefär vad som väntar tror jag den individuella inställningen till denne man oundvikligen kommer att genomsyra hela filmupplevelsen
Vi får följa Cornelis resa från att vara en okänd låtskrivare som egentligen drömmer om att bli författare till den närmast legendförklarade artist han höll på att bli men kanske först blev efter sin död. Det är en turbulent resa fylld av ytliga förbindelser med kvinnor, ett destruktivt alkoholmissbruk, en trulig normavvikare som ständigt hamnar i trubbel med myndigheter o kronofogden. Men det är inte bara en revolutionär cornelis med en gitarren i knät som badar i spelningar och skulder som vi får se utan även som en öm far, en svartsjuk man och en osäker, missförstådd poet som tycks ha svårt att balansera uppmärksamheten och framgångarna.
Min känsla kring filmen är ganska dubbel eftersom jag anser att filmen står och faller på samma princip. å ena sidan lyckas filmskaparma bakom denna efterlängtade biografi alldeles ypperligt med att presentera en cornelis precis så som man hade föreställt sig honom samtidigt som just detta faktum gör det hela ganska platt och oförutsägbart, i alla fall för oss relativt pålästa fans.
Jag hade nog både hoppats och förväntat mig mer inblick i hans mer privata liv a la det klassiska mannen bakom musiken – temat, men det känns snarare mer som om man valt att servera oss en narrativ skildring och dramatisering om alla de drag i hans historia som man liksom redan kände till.
Eller också går det inte att visitera klyftan mellan den offentligt självsäkre trubaduren och den privat svartsjuke och gravt alkoliserade man och pappa han trots allt var inte bättre än så här. Vi får väl nästan hoppas det med tanke på att detta troligtvis är en film som kommer dra en stor publik framöver, inte minst för våra äldre medborgare, men kanske också framförallt därför att cornlis med all sin karisma knappast kan gestaltas bättre än av Hans-Erik Dyvik Husby som gör en fenomenal rollprestation.
I början var jag skeptisk och tänkte vid ett tillfälle att ”det här kommer alsrig gå, han kommer aldrig kunna övertyga mig om att han är cornelis” men konstigt nog gick det ganska fort innan man fick förtroende för hans skådespeleri och efter ett tag var han nästan mer lik Cornelis med sina stora stickade tröjor och sin generösa skäggväxt än Cornelis själv. Och då bör man återigen notera att det är ingen lätt person att efterlikna varken röstmässigt, personlighetsmässigt eller utseendemässigt. Ett uppdrag som Hans-Erik Dyvik Husby skall ha all cred för men som också kostade honom 20 extra kilon.
Jag blev både berörd och fängslad och jag har svårt att se att man skulle tycka att det var bortkastade pengar om väljer att se denna film ikväll.
/Amanda ML
Män som simmar
/Jonas
Igelkotten
Regi: Mona Achache (regidebut)
Finurlig film som bygger på den bästsäljande franska romanen Igelkottens elegans. I ett exklusivt lägenhetshus möter vi 11-åriga Paloma som bestämt sig för att dö på sin nästa födelsedag för att inte bli som de vuxna hon ser omkring sig. Men så flyttar det in en kinesisk äldre herre i huset som förändrar både hennes och den surmulna portvakterskans liv. Välgjord och filosofisk pärla med många vackra och pyssliga filmlösningar.
/Eva
Extract
Regi: Mike Judge (Office Space)
Fabrikören Dean försöker hålla huvudet över ytan bland alla galningar runt omkring honom. Hur ska han få fason på sitt avslagna äktenskap, tjuriga arbetare, pundiga vänner och vinstlystna lycksökare. En lovande komdi som tyvärr inte är så rolig i längden.
/Eva
Repo Men
Filmen är riktigt spännande och snygg, och när den kändes som den gick överstyr så kom en skön twist i slutet och redde ut en del ologiska sekvenser.
/Jonas
The dissapearance of Alice Creed
/Jonas
Betyg vecka 45
Bio-premiärer
Cornelis - tre kaniner
Män som simmar - tre kaniner
Igelkotten - tre kaniner
DVD-premiärer
Extract - två kaniner
Repo men - tre kaniner
The dissapearance of Alice Creed - tre kaniner
Detta är visan om Kaninen Harvey
Massa recensioner i veckans Harvey. 13.00 Fredag/Söndag. 103,1 MHz eller www.k103.se.
Fair Game
Regi: Doug Liman
Den verklighetsbaserade historien om CIA-agenten Valerie Plame, som hängdes ut o pressen av Bush-regimen, för hennes makes kritiska och avslöjande artiklar om lögnerna om fynden av massförstörelsevapen i Irak.
Intressant och välspelad. Ibland är det svårt att hänga med i den amerikanska byråkratin, med dess titlar, organisationer och rättssystem. Ändå spännande och engagerande.
/Eva
Psalm 21
Recenserat av: Mio Lee Rapp
The Cove
Dokumentären är inte bara väldigt gripande och upprörande, den är dramaturigiskt väldigt snyggt upplagd vilket gör att man sitter klistrad framför tvn från början till slut.
En film som bör ses och som förhoppningsvis kommer engagera både myndigheter och privatpersoner att stoppa det som pågår i Japan.
/Jonas
Draktränaren
/Jonas
Betyg vecka 44
Bio-premiärer
Fair Game - tre kaniner
Psalm 21 - en kanin
DVD-premiärer
The Cove - fyra kaniner
Draktränaren - tre kaniner
Många rysningar i Harvey
Lyssna på Harvey på fredag och söndag på 103,1 MHz eller www.k103.se.