En dag
Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarkson
Regi: Lone Scherfig
Emma och Dexter träffas den 15 juli 1988 och spenderar en mindre lyckad natt ihop sista kvällen på universitetet. Vad som skulle bli en tillfällig kväll med kravlöst sex blir istället en livslång vänskap. Bortom vänskapen finns dock både illa maskerad åtrå och ömsesidigt undanträngda känslor. Kontakten dem emellan är sporadisk men konstant under de kommande åren när de vara för sig bygger upp sina liv. Med olika förutsättningar och inställningar till kärlek, arbete och livet i allmänhet är de sällan på samma stadie samtidigt. Boken En dag av David Nicholls från 2009 blev mycket uppskattad och översattes snabbt till film. Manuset fick författaren själv skriva. Fröet till historien bygger på en ide som jag skulle vilja kalla mer fix än bra. Vi får träffa huvudkaraktärerna varje är på just dagen 15 juli. Resultatet är en kort inblick i deras resa genom livet. En orgie i tidsmarkerer i form av kläder, händelser, musik och trender. Men eftersom vi bara träffar dem kort vid 23 olika tillfällen lär vi inte riktigt känna dem, utan ser dem mer som ytliga kamelionter i ständig förändring. När mötena är korta måste de vara tydliga och tyvärr trillar de gärna över på övertydliga. Varför måste hon ha fula glasögon och risigt hår när hon är missnöjd med sitt liv, för att sen bli supersnygg när hon blir framgångsrik? Man försöker trycka på alla knappar och slänga in alla möjliga variabler ett liv kan innehålla. Det blir för mycket, för kort, för snabbt. Jag hinner inte varken känna för eller med karaktärerna. Vilket är tråkigt, för här finns det som är allra viktigast för en kärleksfilm - kemin mellan kärleksparet. Jag tror på att de gillar varandra, men jag tror inte på alla dessa förevändningar som håller dem isär.
/Eva
Regi: Lone Scherfig
Emma och Dexter träffas den 15 juli 1988 och spenderar en mindre lyckad natt ihop sista kvällen på universitetet. Vad som skulle bli en tillfällig kväll med kravlöst sex blir istället en livslång vänskap. Bortom vänskapen finns dock både illa maskerad åtrå och ömsesidigt undanträngda känslor. Kontakten dem emellan är sporadisk men konstant under de kommande åren när de vara för sig bygger upp sina liv. Med olika förutsättningar och inställningar till kärlek, arbete och livet i allmänhet är de sällan på samma stadie samtidigt. Boken En dag av David Nicholls från 2009 blev mycket uppskattad och översattes snabbt till film. Manuset fick författaren själv skriva. Fröet till historien bygger på en ide som jag skulle vilja kalla mer fix än bra. Vi får träffa huvudkaraktärerna varje är på just dagen 15 juli. Resultatet är en kort inblick i deras resa genom livet. En orgie i tidsmarkerer i form av kläder, händelser, musik och trender. Men eftersom vi bara träffar dem kort vid 23 olika tillfällen lär vi inte riktigt känna dem, utan ser dem mer som ytliga kamelionter i ständig förändring. När mötena är korta måste de vara tydliga och tyvärr trillar de gärna över på övertydliga. Varför måste hon ha fula glasögon och risigt hår när hon är missnöjd med sitt liv, för att sen bli supersnygg när hon blir framgångsrik? Man försöker trycka på alla knappar och slänga in alla möjliga variabler ett liv kan innehålla. Det blir för mycket, för kort, för snabbt. Jag hinner inte varken känna för eller med karaktärerna. Vilket är tråkigt, för här finns det som är allra viktigast för en kärleksfilm - kemin mellan kärleksparet. Jag tror på att de gillar varandra, men jag tror inte på alla dessa förevändningar som håller dem isär.
/Eva
Kommentarer
Trackback
