Huvudjägarna
Originaltitel: Hodejegerne
Regi: Morten Tyldum
Manus: Lars Gudmestad och Ulf Rydberg
Efter boken Hodejegerne av Jo Nesbö
Roger Brown är en 30+ man med ett städat utseende som utstrålar framgång; blont bakåtkammat hår, snygg skjorta och kostym, bor i flott hus, tillsammans med en vacker flickvän. Han är dock 1.68 och uttrycker själv att det har gjort att han känt att han behöver hävda sig, och därav det flotta levernet. Han har ett bra jobb, som Headhunter, rekryterare, på ett teknikföretag som heter Pathfinder - men för att ha råd med att överösa tjejen med dyra presenter och hålla upp det dyra levernet behöver han pengar. Roger sysslar därför med att stjäla dyr konst från folks hem.
När man kommer in i filmen så söker hans företag en ny VD och Roger har hand om intervjuerna för de sökande och man förstår då hur han går till väga för att hitta sina "offer", eller "aspiranter", som han kallar det. Han ställer frågor om de har fru, barn hund för att få reda på om det kommer dyka upp problem. Han drar ett renommétal; han förklarar att man behöver bygga upp sitt namn, göra ett varumärke av sig själv och drar en parallell till en dyr tavla de har hängande i kontoret som enbart är värd hundratusentals kronor för att konstnären som gjort det är känd. "Har du nån sån dyr konst hemma?" "ja, faktiskt" och vips så har han en aspirant. När han bestämmer in ett nytt möte med ledningen vet han när han sedan har sin chans. Väl där har han kontakt med en kille på ett larmföretag som vid rätt tidpunkt stänger av larmet på huset han ska till för att kunna ta sig in. Larmkontakten hjälper honom också med att hitta kopior till tavlorna som han sedan byter ut orginalet mot.
Så en dag, på frugans konstutställning, vernissage - introducerar hon honom för Clas; en snygg man, dansk, som även han utstrålar självsäkerhet och framgång. Hans fru berättar att Clas ärvt en äkta Ruben - en tavla värd...ja, typ 100miljoner eller nån sån där galen summa, och Roger ser förstås sin chans att bjuda Clas på intervju för att förbereda stölden och på så sätt kunna sluta en gång för alla och stadga sig med tjejen. Och det är här filmen sätter igång...
Filmen påminner i mångt och mycket om Snabba Cash. Ända från reklamaffischerna till plotten om den unge mannen som försöker kompensera något med att skaffa sig pengar och framgång och kunna imponera på sin stora kärlek. En i botten god man som tar sig vatten över huvudet i den kriminella världen. Även tempot och den våldsamma handlingen påminner.
Intrigen ÄR våldsam, och tempot är högt. När vattnet väl satts på plattan så värms det upp fort, kokar häftigt och tyvärr ibland kokar över, om man säger så.
Problemet med filmen, tycker jag, är framförallt att den innehåller alldeles för många, men framförallt alldeles för många UPPENBARA, logiska luckor. Det blir ibland så påtagligt att det inte går att värja sig och till slut börjar man störa sig och irritera sig för mycket för att kunna njuta av spänningen. Det finns ju säkert massor av sådana logiska luckor i massor av filmer, men tricket är ju att inte låta publiken märka dom. Det är ungefär som ett korttrick jag kan, som går ut på att man får den som blir utsatt för det att en göra alla val men egentligen är det jag som styr allt. Det fungerar så länge som man lyckas med att få utsatt person att inte börja ifrågasätta saker och ting.
Jag gillar ju egentligen inte att berätta nästan nånting konkret om vad som händer i filmer jag recenserar, men precis som jag tyckte att jag kunde berätta om att halvguden Percy, i Percy Jackson och kampen om Åskviggen, lyckats leva dold, undangömd från de andra gudarna hela sitt liv för att hans beskyddare placerat en getman att bli hans bästa kompis och på så vis hade getdoften lyckats kamoflera Percy från att bli upptäckt av andra gudar, så tycker jag att jag dra ett exempel ur filmen. Håll i er, det blir lite nasty:
Roger gömmer sig på en Bajja-majja för att rädda sitt liv måste han hoppa ner i toan för att gömma sig. Då ställer han sig i den och sjunker ner till BOTTEN av den så att han blir tvungen att roffa åt sig en tom pappersrulle och använda som andningsrör upp genom skiten. Ok att han är 1,68, men va fan, det är inte Roskildefestivalens skithus han tryckt sig in i, han är ute i skogen hos en gubbe som efter att ha fått besökt av en andra herre klagar på hur jävla mycket folk det sprang kring hans hus den dagen. Gubben har alltså fyllt en baja-majja med hundra, kanske tusentals liter skit! Inte logiskt.
Sen blir filmen lite av en sån där "masterplan"film där massa pusselbitar ska falla på plats i slutet och man ska tycka "ahaaaa, coolt!" men jag hade vid det laget aktiverat min kritiska apparat såpass att jag tyckte det där pusslet inte passade ihop alls. Planen var ungefär som A-teams plan, om allting vi planerar blir exakt på millimietern exakt som vi vill så blir det grymt - och det blir det ju, men det hade räckt med han typ nös en gång så hade hela skiten fallit ihop som ett tändstickshus och då blir man egentligen inte så impad. Många gånger märktes det att den var filmatiserad efter en bok, man tänker lixom att det där LÄR ju blitt förklarat i boken, och det känns nästan som om det skulle bli försvaret från filmmakarna; "Omeh, har du inte läst boken så e d klart du inte förstår", men det håller ju förstås inte!
Jag gillar skådisarna. Aksel Hennie som spelar Roger va grym, och det var skitkul å se Nicolaj Coster-Waldau, Clas, prata danska. Vi som sett Game of Thrones känner igen honom som "Kingslayer". Filmen ÄR spännande, och det är snyggt filmat och klippt, det blir den intensiteten som jag tror den vill ha. Men tyvärr så faller stämningen bort för mycket i takt med att frågetecknen och och irritationen ökar så mer än 2 kaniner får inte Huvudjägarna.
/Jonas
Regi: Morten Tyldum
Manus: Lars Gudmestad och Ulf Rydberg
Efter boken Hodejegerne av Jo Nesbö
Roger Brown är en 30+ man med ett städat utseende som utstrålar framgång; blont bakåtkammat hår, snygg skjorta och kostym, bor i flott hus, tillsammans med en vacker flickvän. Han är dock 1.68 och uttrycker själv att det har gjort att han känt att han behöver hävda sig, och därav det flotta levernet. Han har ett bra jobb, som Headhunter, rekryterare, på ett teknikföretag som heter Pathfinder - men för att ha råd med att överösa tjejen med dyra presenter och hålla upp det dyra levernet behöver han pengar. Roger sysslar därför med att stjäla dyr konst från folks hem.
När man kommer in i filmen så söker hans företag en ny VD och Roger har hand om intervjuerna för de sökande och man förstår då hur han går till väga för att hitta sina "offer", eller "aspiranter", som han kallar det. Han ställer frågor om de har fru, barn hund för att få reda på om det kommer dyka upp problem. Han drar ett renommétal; han förklarar att man behöver bygga upp sitt namn, göra ett varumärke av sig själv och drar en parallell till en dyr tavla de har hängande i kontoret som enbart är värd hundratusentals kronor för att konstnären som gjort det är känd. "Har du nån sån dyr konst hemma?" "ja, faktiskt" och vips så har han en aspirant. När han bestämmer in ett nytt möte med ledningen vet han när han sedan har sin chans. Väl där har han kontakt med en kille på ett larmföretag som vid rätt tidpunkt stänger av larmet på huset han ska till för att kunna ta sig in. Larmkontakten hjälper honom också med att hitta kopior till tavlorna som han sedan byter ut orginalet mot.
Så en dag, på frugans konstutställning, vernissage - introducerar hon honom för Clas; en snygg man, dansk, som även han utstrålar självsäkerhet och framgång. Hans fru berättar att Clas ärvt en äkta Ruben - en tavla värd...ja, typ 100miljoner eller nån sån där galen summa, och Roger ser förstås sin chans att bjuda Clas på intervju för att förbereda stölden och på så sätt kunna sluta en gång för alla och stadga sig med tjejen. Och det är här filmen sätter igång...
Filmen påminner i mångt och mycket om Snabba Cash. Ända från reklamaffischerna till plotten om den unge mannen som försöker kompensera något med att skaffa sig pengar och framgång och kunna imponera på sin stora kärlek. En i botten god man som tar sig vatten över huvudet i den kriminella världen. Även tempot och den våldsamma handlingen påminner.
Intrigen ÄR våldsam, och tempot är högt. När vattnet väl satts på plattan så värms det upp fort, kokar häftigt och tyvärr ibland kokar över, om man säger så.
Problemet med filmen, tycker jag, är framförallt att den innehåller alldeles för många, men framförallt alldeles för många UPPENBARA, logiska luckor. Det blir ibland så påtagligt att det inte går att värja sig och till slut börjar man störa sig och irritera sig för mycket för att kunna njuta av spänningen. Det finns ju säkert massor av sådana logiska luckor i massor av filmer, men tricket är ju att inte låta publiken märka dom. Det är ungefär som ett korttrick jag kan, som går ut på att man får den som blir utsatt för det att en göra alla val men egentligen är det jag som styr allt. Det fungerar så länge som man lyckas med att få utsatt person att inte börja ifrågasätta saker och ting.
Jag gillar ju egentligen inte att berätta nästan nånting konkret om vad som händer i filmer jag recenserar, men precis som jag tyckte att jag kunde berätta om att halvguden Percy, i Percy Jackson och kampen om Åskviggen, lyckats leva dold, undangömd från de andra gudarna hela sitt liv för att hans beskyddare placerat en getman att bli hans bästa kompis och på så vis hade getdoften lyckats kamoflera Percy från att bli upptäckt av andra gudar, så tycker jag att jag dra ett exempel ur filmen. Håll i er, det blir lite nasty:
Roger gömmer sig på en Bajja-majja för att rädda sitt liv måste han hoppa ner i toan för att gömma sig. Då ställer han sig i den och sjunker ner till BOTTEN av den så att han blir tvungen att roffa åt sig en tom pappersrulle och använda som andningsrör upp genom skiten. Ok att han är 1,68, men va fan, det är inte Roskildefestivalens skithus han tryckt sig in i, han är ute i skogen hos en gubbe som efter att ha fått besökt av en andra herre klagar på hur jävla mycket folk det sprang kring hans hus den dagen. Gubben har alltså fyllt en baja-majja med hundra, kanske tusentals liter skit! Inte logiskt.
Sen blir filmen lite av en sån där "masterplan"film där massa pusselbitar ska falla på plats i slutet och man ska tycka "ahaaaa, coolt!" men jag hade vid det laget aktiverat min kritiska apparat såpass att jag tyckte det där pusslet inte passade ihop alls. Planen var ungefär som A-teams plan, om allting vi planerar blir exakt på millimietern exakt som vi vill så blir det grymt - och det blir det ju, men det hade räckt med han typ nös en gång så hade hela skiten fallit ihop som ett tändstickshus och då blir man egentligen inte så impad. Många gånger märktes det att den var filmatiserad efter en bok, man tänker lixom att det där LÄR ju blitt förklarat i boken, och det känns nästan som om det skulle bli försvaret från filmmakarna; "Omeh, har du inte läst boken så e d klart du inte förstår", men det håller ju förstås inte!
Jag gillar skådisarna. Aksel Hennie som spelar Roger va grym, och det var skitkul å se Nicolaj Coster-Waldau, Clas, prata danska. Vi som sett Game of Thrones känner igen honom som "Kingslayer". Filmen ÄR spännande, och det är snyggt filmat och klippt, det blir den intensiteten som jag tror den vill ha. Men tyvärr så faller stämningen bort för mycket i takt med att frågetecknen och och irritationen ökar så mer än 2 kaniner får inte Huvudjägarna.
/Jonas
Kommentarer
Trackback
