Harvey

Twilight-serien har nått fram till sista boken: Breaking Dawn. Precis som med Harry Potter så ansåg man att den sista boken var såpass tjock på innehåll att två filmer behövdes för att göra boken rättvisa - eller var det kanske så att man ville mjölka världen på pengar?

Även om boken visserligen är den klart längsta av de fyra så tycker jag fjärde filmen känns onödigt lång. Det finns inte tillräckligt mycket i den för att motivera en film på två timmar gjord på enbart första halvan av boken.

Twilight-fan som jag ändå är, eller åtminstone har varit, så är det lite svårt att vara för hård. Man blir liksom glad av att se filmen, det är trots allt en klart godkänd rulle! Men kanske har min uppskattning av filmerna svalnat i takt med att glöden i filmerna svalnat.

I första filmen sattes ribban högt, en underhållande, snygg rulle med en kärlekshistoria som i alla fall för mig funkade finemang. I den andra filmen satt känslan kvar och den olyckliga kärleken och smärtan i hjärtat som New Moon innehåller grep tag i mig och räddade filmen. Men den lyckliga kärleken då? Jag tycker samspelet mellan Stewart och Pattinson har blivit mer och mer plastigt och opassionerat och efter en föga minnesvärd tredje film tyckte jag inte ribban höjdes i den fjärde. När man ser tillbaks på filmen undrar man hur fan det man minns kan ha hållt ut i två timmar.

Den andra delen kommer troligen bli betydligt mer innehållsrik. Hoppas inte kurvan fortsätter nedåt.

Dos cangrejos

/Jonas
!

/jonas