Mammas comeback
Regi: Åsa Ekman
Medv: Rose-Marie Rosie Millberg, Sabine Millberg, Peter Millberg.
Genre: Dokumentär
När Rosie var i tjugoårsåldern var hon Sveriges dragracingdrottning, en lysande stjärna i den annars
så mansdominerade sporten. Sedan kom livet emellan med äktenskap och småbarn och satte stopp
för tiden på racerbanan. Nu, efter ett uppehåll på 34 år, ska Rosie göra comeback. Ett utlämnande
och komplext porträtt av en kvinna som blir stark genom att tillåta sig att vara svag. Kampen för att
bli världens snabbaste mormor är egentligen kampen för att ta tillbaka sitt eget liv.
Precis som titeln avslöjar så handlar den här filmen minst lika mkt om dotterns kamp för att få se
sin mamma älska livet igen. Att på något sett betala tillbaka allt det som hon i sin roll som mamma
gjort för sina barn. En roll som i mångt o mkt tycks ha drenerat henne på energi och gjort henne
långtidsarbetslös. Men när yngsta dottern kommer över ett gammalt filmklipp från sin mammas
tidigare karriär står det klart för henne, Sabine som hon heter, att hon vill ingripa. hennes mamma
måste hitta tillbaka till drivkrafterna och energin från förr. något som visar sig lättare sagt än gjort
med tanke på att Rosa Marie under tiden som den här filmen spelas in är mitt uppe i en svår livskris
och att förusättningen för att mamman skall kunna få köra igen kräver att de hittar sponsorer som
kan erbjuda de pengar som krävs.
Både dottern och mamman utgör häftiga och straka porträtt av kvinnor i olika åldrar men dom är inte
dom ända vi får lära känna i denna gripande dokumentär om en egentligen helt vanlig familj. Vi får en
väldigt närgående men ödmjuk bild av hur det kan vara att ta hand om ett vuxet handikappat barn.
Hennes son fick en hjärnblödning som ung, som ledde till förståndshandikapp och autism.
Det är det vanliga och det lilla som jag gillar. Och jag slogs av hur enkelt det verkar att göra bra film
med rätt verktyg. Så länge man tror på det man ser och att det känns äkta och inspirerande så kan
egentligen vilka levnadsöden som helst bli intressanta, oavsett hur brutalt ointresserad man än må
vara av tex bilar och i det här fallet dragracing.
En sympatisk skildring om det stora hos oss små vanliga svenska medborgare och om hur det aldrig
är försent att tacka ja till livet igen.
/Amanda ML
Medv: Rose-Marie Rosie Millberg, Sabine Millberg, Peter Millberg.
Genre: Dokumentär
När Rosie var i tjugoårsåldern var hon Sveriges dragracingdrottning, en lysande stjärna i den annars
så mansdominerade sporten. Sedan kom livet emellan med äktenskap och småbarn och satte stopp
för tiden på racerbanan. Nu, efter ett uppehåll på 34 år, ska Rosie göra comeback. Ett utlämnande
och komplext porträtt av en kvinna som blir stark genom att tillåta sig att vara svag. Kampen för att
bli världens snabbaste mormor är egentligen kampen för att ta tillbaka sitt eget liv.
Precis som titeln avslöjar så handlar den här filmen minst lika mkt om dotterns kamp för att få se
sin mamma älska livet igen. Att på något sett betala tillbaka allt det som hon i sin roll som mamma
gjort för sina barn. En roll som i mångt o mkt tycks ha drenerat henne på energi och gjort henne
långtidsarbetslös. Men när yngsta dottern kommer över ett gammalt filmklipp från sin mammas
tidigare karriär står det klart för henne, Sabine som hon heter, att hon vill ingripa. hennes mamma
måste hitta tillbaka till drivkrafterna och energin från förr. något som visar sig lättare sagt än gjort
med tanke på att Rosa Marie under tiden som den här filmen spelas in är mitt uppe i en svår livskris
och att förusättningen för att mamman skall kunna få köra igen kräver att de hittar sponsorer som
kan erbjuda de pengar som krävs.
Både dottern och mamman utgör häftiga och straka porträtt av kvinnor i olika åldrar men dom är inte
dom ända vi får lära känna i denna gripande dokumentär om en egentligen helt vanlig familj. Vi får en
väldigt närgående men ödmjuk bild av hur det kan vara att ta hand om ett vuxet handikappat barn.
Hennes son fick en hjärnblödning som ung, som ledde till förståndshandikapp och autism.
Det är det vanliga och det lilla som jag gillar. Och jag slogs av hur enkelt det verkar att göra bra film
med rätt verktyg. Så länge man tror på det man ser och att det känns äkta och inspirerande så kan
egentligen vilka levnadsöden som helst bli intressanta, oavsett hur brutalt ointresserad man än må
vara av tex bilar och i det här fallet dragracing.
En sympatisk skildring om det stora hos oss små vanliga svenska medborgare och om hur det aldrig
är försent att tacka ja till livet igen.
/Amanda ML
Kommentarer
Trackback
