Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv
Regi: Apichatpong Weerasethakul
Surrealism i all ära, det är jag inte främmande för. Handling behöver inte vara linjär, logisk eller lättförstålig. Däremot måste det finnas något i en film som engagerar och underhåller mig. Som håller kvar mitt intresse för vad jag ser eller tror att jag ser. Detta saknas i Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv. Vackra bilder och miljöer blandas med korta menlösa samtal mellan Boonmee och hans döda släktingar. Långsamma, tysta, långa tagningar. Efter en stund blir jag uttråkad och därefter ointresserad. Tror inte ens att det handlar om en oförmåga att förstå en annan filmkultur. Detta är mer en konstfilm än en fiktion, och jag gillar inte detta konstverket. Det gjorde däremot Tim Burton som övertygade Cannes-juryn att ge den thailändske regissören Guldpalmen 2010.
/Eva
Surrealism i all ära, det är jag inte främmande för. Handling behöver inte vara linjär, logisk eller lättförstålig. Däremot måste det finnas något i en film som engagerar och underhåller mig. Som håller kvar mitt intresse för vad jag ser eller tror att jag ser. Detta saknas i Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv. Vackra bilder och miljöer blandas med korta menlösa samtal mellan Boonmee och hans döda släktingar. Långsamma, tysta, långa tagningar. Efter en stund blir jag uttråkad och därefter ointresserad. Tror inte ens att det handlar om en oförmåga att förstå en annan filmkultur. Detta är mer en konstfilm än en fiktion, och jag gillar inte detta konstverket. Det gjorde däremot Tim Burton som övertygade Cannes-juryn att ge den thailändske regissören Guldpalmen 2010.
/Eva
Kommentarer
Trackback
