Harvey

Ett gäng på fyra poliser letar upp maffiagängets gömställe i ett gammalt övergivet, uttömt höghus någonstans utanför Paris för att hämans. Planen går dock inte riktigt som planerat och istället fastnar de rakt i motståndarnas fälla.

Den fara som de då tror att de blivit offer för är således bara en liten fis i rymden jämfört med vad som nu väntar. Ondskans krafter är ute efter dem allihop och är dessutom inte ens längre mänsklig.

Och det är när en av deras egna, blir plötsligt överfallen av en helt främmande människa med mord i blicken och blod runt munnen och som dessutom inte tycks dö av ett enda skott eller ett edna slag som de tvingas fly tillsammans upp på taket. När det följaktligen uppe på taket får syn på alla dessa blodtöstande varelser på marken långt nedanför inser de även att detta kanske inte är det enda de behöver göra tillsammans. De förstår helt enkelt att ska de ta sig levande därifrån så måste de sammarbeta.

Det är en ganska snygg bild man får se i filmen när de allihop står däruppe och tittar ut över en stad som fullkomligt brinner av explosioner och ett hus fullkomligt invaderat av dessa blodtörstande varelser. I övrigt är scenspråket så mörkt att man nästan tror att man råkat ändra inställningarna för tv-skärmen till någon slags gråzonskala.

Lika lika mycket som de dominerande färgerna säger om handlingen avslöjar filmens franska titel; la horde som betyder just horder, och det ringar väl in filmens handling ganska bra tycker jag, för det är precis vad dessa människor får erfara från denna punkt; horder av zombies, utanflr och även inne i den fallfärdiga byggnaden. Ibland dyker de upp när man minst anars det, ibland en och en. Ibland är det läskigt, ibland bara löjligt.

Just dessa ytterligheter är förövrigt någonting som jag tycker präglar hela filmen faktsikt och jag minns att jag flera gånger ställde mig själv samma fråga; är det läskigt eller är det bara löjligt. Det var verkligen som om man ibland bet på naglarna och ibland skrattade förödmmande.

Det är lite synd för jag gillar idén. Två antagionisktiska gäng, isolerade i en läskig, övergiven byggnad skyddade från all livsfara som hotar utanför men samtidgt utlämnade inringade och utlämnade. Jag gillar hur deras sammarbete dessutom leder till konflikter inom de olika konstellationerna och att man får lära känna karaktäernas relationella bakgrunder.

Jag gillar också, av någon fördomsfull anledning att den är fransk och inte amerikansk. Kan inte låta bli att tycka att det känns mindre kommersiellt och mer genuint när europeiska länder försöker sig på genrer som den här, som jag annars upplebver att filmbolag i USA mest producerar för att tjäna pengar.

Men jag gillar inte att man inte får någon som helst förklaring till varför hela världen, plötsligt på typ mindre än en dag kryllar av levanmde döda. Man vet försvisso att de förökar sig genom blod och människobett och att de som dödats av en zombie själva förvandlas till zombies.

Men filmens "världens-undegång" tema blir inte alls lika nagelbitande och välgenomtänkt som tex 28 dagar senare som man osökt kommer att tänka på. Filmen vill mer än vad den blir och det är också därför den inte kan få mer än 2 kaniner.