The Messanger
The Messenger regisserad av Oren Moverman
Det här är ett nutidsdrama om Will Montgomery, en ung amerikansk soldat som skadats i kriget i Irak och skickas tillbaka till USA där han efter att kurerat sej mirakulöst bra nu skall fullfölja sina sina sista månader i tjänst genom att jobba som ett så kallt dödsändebud. En sådan som bokstavligt talat knackar dörr o meddelar anhöriga till de soldater som stupat i kriget att deras son, bror, man eller vad det nu kan vara har gått bort.
Utan varken utbildning eller tidigare erfarenhet tvingas han mer eller mindre gå in i den här tjänsten som innebär att han dessutom tvingas arbeta tillsammans med en annan gammal krigsveteran från armén som will till en början inte verkar särskilt förtjust i och som i sin tur då skall fungera som någon slags upplärare.
Mötet och relationen mellan de här två militärsnubbarna är väl i stora drag de filmen sedan kommer att kretsa kring även om det främst är Will o hans ambivalens inför hela sin överlevande situation som vi får följa. Till en början är Woody Harrelson, eller Tony Stone som han heter i filmen väldigt mån om att Will skall följa de strikta lagar och regler som skall följas när ett dödsbud ska levereras. Det skall ske snabbt och formellt och får inte under några som helst omständigheter innebära kroppskontakt eller känslomässig involvering med de anhöriga, ingen kroppskontakt och inget prat om oväsentligheter utöver det fruktansvärda budskapet, bara snabbt in och snabbt ut.
Vem som egentligen utnyttjar vems sorg mest är svårt att avgöra i den här verklighetstrogna skildringen om livets olika nivåer av kris. På samma sätt som som Will söker kärlek och förtröstan i en änka de lämat dödsändebud till, söker Tony den vän i Will han kanske aldrig haft o.s.v. det handlar om människor som av olika anledningar tappat kontakten med sina känslor o istället lärt sej leva i olika roller som under filmens gång successivt faller samman.
The messenger är en stark, ärlig film som verkligen griper tag på många punkter med en otroligt imponerande skådepelarensamble.
/Amanda ML
Det här är ett nutidsdrama om Will Montgomery, en ung amerikansk soldat som skadats i kriget i Irak och skickas tillbaka till USA där han efter att kurerat sej mirakulöst bra nu skall fullfölja sina sina sista månader i tjänst genom att jobba som ett så kallt dödsändebud. En sådan som bokstavligt talat knackar dörr o meddelar anhöriga till de soldater som stupat i kriget att deras son, bror, man eller vad det nu kan vara har gått bort.
Utan varken utbildning eller tidigare erfarenhet tvingas han mer eller mindre gå in i den här tjänsten som innebär att han dessutom tvingas arbeta tillsammans med en annan gammal krigsveteran från armén som will till en början inte verkar särskilt förtjust i och som i sin tur då skall fungera som någon slags upplärare.
Mötet och relationen mellan de här två militärsnubbarna är väl i stora drag de filmen sedan kommer att kretsa kring även om det främst är Will o hans ambivalens inför hela sin överlevande situation som vi får följa. Till en början är Woody Harrelson, eller Tony Stone som han heter i filmen väldigt mån om att Will skall följa de strikta lagar och regler som skall följas när ett dödsbud ska levereras. Det skall ske snabbt och formellt och får inte under några som helst omständigheter innebära kroppskontakt eller känslomässig involvering med de anhöriga, ingen kroppskontakt och inget prat om oväsentligheter utöver det fruktansvärda budskapet, bara snabbt in och snabbt ut.
Vem som egentligen utnyttjar vems sorg mest är svårt att avgöra i den här verklighetstrogna skildringen om livets olika nivåer av kris. På samma sätt som som Will söker kärlek och förtröstan i en änka de lämat dödsändebud till, söker Tony den vän i Will han kanske aldrig haft o.s.v. det handlar om människor som av olika anledningar tappat kontakten med sina känslor o istället lärt sej leva i olika roller som under filmens gång successivt faller samman.
The messenger är en stark, ärlig film som verkligen griper tag på många punkter med en otroligt imponerande skådepelarensamble.
/Amanda ML
Kommentarer
Trackback
