Pappa på burk
Jason Bateman, Jennifer Aniston, Jeff Goldblum, Juliette Lewis
Regi: Josh Gordon & Will Speck (Blades of glory)
Kassie och Wally har varit vänner i många år sedan deras korta period av dating övergick i vänskap, för Kassie - dock inte för Wally. När Kassie bestämmer sig för att skaffa barn med hjälp av en donator blir Wally desperat och byter ut sperman mot sin egen, under ett väldigt alkoholpåverkat ögonblick som sedan försvinner i en minneslucka. När han många år senare återfår kontakten med Kassie och hennes nu 6-årige son börjar minnena komma åter och han inser att de har en son tillsammans, men hur ska han berätta det på ett smidigt sätt?
Filmen har en fast grunda att stå på i och med sina många duktiga skådespelare. Specielt scenerna med Jeff Goldblum och Jason Bateman är bra uppbyggda och har ett intressant driv. Även samspelet med sonen är roliga och se. De går i stort ut på att Jason Bateman pratar med en 6-årig variant av sin egna nevrotiska och skeptiska personlighet. I övrigt ger filmen allderles för lite, det mesta är för givet, överdrivet eller genomhastat. Man försöker bygga upp historien i början men i slutet faller allt som ett korthus. Som om man plötsligt känner på sig att filmen hållit på för länge och därför kastar ihop de sista bitarna och tackar för sig i all hast. Filmen hade nog vunnit på om man vågat vara mer drama samtidigt som man är en komedi. Det är helt ok att man skämtar om ett så här allvarigt ämne om man samtidigt behandlar de olika aspekterna av ämnet mer och inte fega ur när det börjar osa katt.
/Eva
Regi: Josh Gordon & Will Speck (Blades of glory)
Kassie och Wally har varit vänner i många år sedan deras korta period av dating övergick i vänskap, för Kassie - dock inte för Wally. När Kassie bestämmer sig för att skaffa barn med hjälp av en donator blir Wally desperat och byter ut sperman mot sin egen, under ett väldigt alkoholpåverkat ögonblick som sedan försvinner i en minneslucka. När han många år senare återfår kontakten med Kassie och hennes nu 6-årige son börjar minnena komma åter och han inser att de har en son tillsammans, men hur ska han berätta det på ett smidigt sätt?
Filmen har en fast grunda att stå på i och med sina många duktiga skådespelare. Specielt scenerna med Jeff Goldblum och Jason Bateman är bra uppbyggda och har ett intressant driv. Även samspelet med sonen är roliga och se. De går i stort ut på att Jason Bateman pratar med en 6-årig variant av sin egna nevrotiska och skeptiska personlighet. I övrigt ger filmen allderles för lite, det mesta är för givet, överdrivet eller genomhastat. Man försöker bygga upp historien i början men i slutet faller allt som ett korthus. Som om man plötsligt känner på sig att filmen hållit på för länge och därför kastar ihop de sista bitarna och tackar för sig i all hast. Filmen hade nog vunnit på om man vågat vara mer drama samtidigt som man är en komedi. Det är helt ok att man skämtar om ett så här allvarigt ämne om man samtidigt behandlar de olika aspekterna av ämnet mer och inte fega ur när det börjar osa katt.
/Eva
Kommentarer
Trackback
