Harvey

Det här känns lite som den typen av actionkomedi där förväntningarna nästan rakt av stämmer överens med resultatet . Man vet vad man får och man väntar sig heller inte mer vilket gör att man ändå blir nöjd o tillfredställd. Inga stående ovationer men heller inga bu och bän. Betalar man för en biljett till red kommer man troligtvis inte gå därifrån o tycka att det är bortkastade pengar men man kommer troligtvis inte snacka så mkt mer om den heller.

Rollbesättningen är ett intressant ihopkok av bekräftade skådisar som, förutom bruce willis i huvudrollen, utgörs av inga mindre än morgan freeman, john malkowich och helen mirren. Vad som ännu intressantare är, är att de presenteras på ett sett som vi inte är vana att se dem. Karaktärerna de gestaltar skiljer sig väldigt mycket från deras mer generella rollåtaganden, i synnerhet den besinningslösa, massmördande Helen Mirren som vi annars är vana att förknippa med kungligheter och lugn. Helt enkelt en makalöst cool skådespelarensamble.

Filmatiseringen av red baseras på en serietidning från DC Comics och handlar om den avdankade gamla lönnmördaren och specialagent för CIA agenten Frank Moses vars topphemliga mapp i systemet är stämplad med RED som betyder: Retired, Extremely Dangerous – alltså pensionerad och extremt farlig och därav titeln till filmen. Inledningen är ganska komisk. Frank som numera försöker leva ett så vanligt liv som möjligt vandrar runt i sina kvarter och upptäcker att alla andra fönster är totalpyntade med massa julgransprydnader vilket får honom att inse hur svårt det är att plötsligt börja leva som en vanlig svenne, eller amerikan. Det enda han roar sig med är samtal med den pratglada, uttråkade kvinnliga byråkraten Sarah (Mary-Louise Parker) som ansvarar för hans pensionscheckar. Han kommer på alla ursäkter han kan för att få tala med henne och förälskar sig i hennes över telefon kan man säga.

Plötslig en dag får han inbrott och pang pang spelet är igång i full fart men på ett ganska humoristiskt sett som hjälper oss att förstå att allt det vi ser och kommer fortsätta se mest är på skoj. Frank skjuter alla sin väg med inser att det fortfarande finns agenter som vill se honom död vilket gör att han bestämmer sig för att söka upp Sarah eftersom även hon är i fara då de avlyssnat hans samtal o förstår att detta kan bli en öm bricka i spelet eftersom han uppenbarligen bryr sig o fattat tycke för henne. Och det är väl här filmen tar sitt verkliga avstamp. Frank inser att han behöver hjälp med sitt uppdrag att utplåna dem som försöker utplåna honom så här börjar färden runt hela USA där i hopp om att samla ihop alla andra gamla red polare men han börjar med att åka hem till sarah för att ta med henn o skydda henne ifrån eventuella faror.

Sarah blir besviken över att Frank inte har något hår men hon är märkligt hänförd över hans mäktiga mordiska sinne och verkar efter ett tag mer än upprymd över att få bli en del av hans farliga äventyr. Med sin “flickvän” i släptåg hälsar Frank först på sina polare Morgan Freeman, en leversjuk och också pensionerad gammal yrkesmördare som numera roar sig med att få den söta lilla personalen att fixa hans tv så att han kan få glutta på deras stjärtar på ålderdomshemmet han bor på.

Nästa man blir Malkovich som bor i ett träsk och som också är en gammal ex-agent men en betydligt mer paranoid sådan med en oändlig förkärlek för allt som har med våld och död att göra.

Sist men inte minst åker de hem till den coola Mirren som direkt visar vart skåpet skall stå när Sarah lite försynt undrar hur hon o Frank känner varandra och vad hon jobbat med ”I killed people, darling” säger hon sådär härligt tantkaxigt. Hennes roll utifrån ett genusperspektiv blir viktig i filmen eftersom man börjar bli rätt trött på de små svaga, rädda kvinnorna som mest agerar vackra symboler jämte de stora starka männen i andra actionrullar.

Teamet tar sig sedan kors och tvärs över landet för att nysta upp en gammal konspiration som ingen mindre än vice presidenten ligger bakom. Tanken är att han försöker se till så att de hemligheter som dessa gamla toppsectret agenter känner till, bland annat ett oklart men orättvist blodbad i Guatemala på 80 talet nu skal gå i graven med dem. Deras död blir den nya organisationens främsta mål men Frank och hans vänner ligger hela tiden steget före.

Själva handlingen är ganska rörig och ganska löjlig och det finns ingen thrillerkänsla över det som sker. Ingen oro över att något skall gå snett. Tvärtom får man helat enkelt mer roa sig med en massa specialeffekter och coola automatvapen och kanske framförallt en massa coola o väldigt udda o originella skådespelarprestationer. Lite mer som inglorious basterds bara att det suggestiva allvar som stundtals förekommer i den filmen och som bygger upp hela stämningen totalt saknas i denna actionkomedi.

Helt klart mer humor än spänning. Helt klart mer 3 kaniner än fler och färre.

/Amanda ML