Harvey

Det är svårt att utlämna för mycket information när det är fråga om en thriller. I synnerhet kanske den här vars hela koncept bygger på att man skall sitta och lura ut vem av 3 misstänkta par som är mördare i den annars så rofyllda semesteratmosfären i Hawaiis ögrupp.
 
Det börjar med att vi lär känna Cliff och Sydney som skall fira sin smekmånad genom äventyr o backpacking o allt är till en början sådär nyförälskat idylliskt. Men ganska snart få de reda på att de just begåtts ett mord på den ögrupp där de befinner sig, på ett annat nygift par som dessutom också verkar ha begåtts av ett par, vilket eskalerar i oro och misstänksamhet mot alla de möter. Särskilt Cliff tycks bli extremt paranoid så fort de stöter på andra på resans gång. Detta kan de ju dock inte förhindra. I synnerhet inte när de är upp i bergen för att göra den klassiska bergsrutten, där de stöter på ett par som de mer eller mindre ofrivilligt hookar upp med.
Det här är helt ok underhållning när man vill drömma sig bort till varmare bräddgrader och exotisk natur, det är väldigt häftiga vyer stundtals faktiskt, men i sin helhet känns den ändå ganska lågbudget och ganska b. Som en sämre variant av tex the Beach som ändå fyllde någon form av moralisk funktion. Den här har enbarts gjort för att leverera spänning, det märks. Och det funkar ibland. men det är skillnad på att hoppa till av plötsliga skrämsel effekter och att ärligt bita ner naglarna av oro. Det krävs betydligt mer för att man skall bli rädd på riktigt. Jag vet inte om det har att göra med att allt känns så utstuderat stereotypt att man liksom aldrig hinner skapa ett genuint intresse för någon av huvudrollsinnehavarna. Jag vet heller inte om detta kanske till och med är poängen för det känns som om det enda regissören, David Twohy, vill är att leka med våra spekulationer kring ”vem är mördaren, vem är mördaren?”

Det är väl egentligen inget unikt fenomen, men det blir så extra påtagligt i den här historien och nästan patetiskt. Det blir så mycket kliche. Givetvis är det första paret som Cliff och Syndey träffar skit skumma och därav själigen misstänkta, vilket ju paradoxalt nog ju enbart brukar betyda att de inte är skyldiga eftersom det annars hade blivit alldeles för uppenbart. Det andra paret som jag pratade om som korsar deras vägar, Nick och Gina som de till synes ändå verkar trivas ganska bra ihop med även om männen håller på med någon slags matchokamp sinsemellan, bestämmer sig i alla fall att hajka ihop med på den här bergsvandringen. Dom är å andra sidan så där otroligt ohämmat coola och själva måna om att ta reda på vilka mördarna är. Dom framställs också väldigt skumma på ett sätt vilket också gör det lite för simpelt. Tillslut inser man liksom att det inte bara är Cliff och sydney som inte vet vem dom skall lita på utan även man själv som tittare. Det känns som en mordutredning med ett klassiskt förföljningsdrama med stoff, inslag och inspiration från allt mellan ungdomsskräckisar som Scream till såpadramatik a la sunset beach kombinerat med en berättarteknik som påminner lite om The Beach som jag nämde tidigare.


Jag kan inte helt tycka att den är löjlig, men jag kan inte helt tycka att den är trovärdigt spännande heller vilket gör att den lämnar ett något oidentifierbart intryck. Man skulle väl kunna säga att det överdrivet amerikanska och det klichespäckade för en gång skull känns helt överkomligt, kanske för att det som sagt blir så påtagligt att det måste finnas ett medvetet val bakom dem. Jag måste också erkänna att upplösningen faktiskt är värd att vänta på. Det blir en del oväntade vändningar och blodsbad och ibland så känns allt som en lek, en Robinsson expidition. Det är mycket vackra strandbilder och häftiga naturklipp.

Skådisarna är som dom spelar eller kanske snarare spelar som dom är, pretantiöst överdrivna men samtidigt absolut inte dåliga. Det är kul att det är en ganska okänd skådespelarensamble med eftersom det ökar trovärdigheten en aning.

Men i slutändan lyckas den inte. 2 kaniner och inte mer

/Amanda ML