Harvey

Michel Gondry verkar vara en riktigt rar liten tokstolle. Alla hans filmer eller musikvideos fullständigt dryper av naiv fellgoodlekfullhet. När man behöver en specialeffekt så är det bara att trolla med charmknäna, och vips så har man en estetiskt tilltalande DIY-känsla. Inte ens när karln ger sig på dokumentärfilm låter han bli att leka med dubbelexponeringar eller stopmotionanimeringar.

Själva handlingen kanske inte är mycket att hänga i dokumentärgranen, men porträttet av familjemedlemmarna känns jordnära och äkta fascinerande rakt igenom. Inte direkt revolutionerande från fransmannen alltså, men en underhållande parentes i meritförteckningen.

/Kennet