Harvey

Eftersom detta är en skräckfilm så bygger ju handlingen på spänning och eftersom den bygger på spänning så blir det ju inte så spännande och se den om jag avslöjar för mycket om dess handling.

Men i korta drag följder den i stort sett samma klassiska mönster som alla skräckfilmsregissörer, i det här fallet Jaume Collet-Serra, verkar ha anammat sedan The Ring. Det här "onda barnet konceptet" verkar fortfarande väldigt populärt. I det här fallet är det onda barnet en 9 årig flicka som heter Ester och adopteras av två föräldrar, Kate och John Coleman som redan har två unga barn men verkar vilja ha ett tredje för att kompensera den sorg de båda bär på efter att Kate sedan 1 år tillbaka födde ett döttfött barn. Chris verkar lägga ganska mycket skuld på Kate för det här eftersom hon är en gammal alkoholist och även om det egentligen aldrig helt uttalas så verkar förlusten bero på just det faktum att hon troligtvis drack under graviditeten. I övrigt verkar familjen lycklig och sammanhållen.

Kate och Chris åker till ett barnhem och fastnar direkt för en speciell liten ryskt adopterad flicka, väldigt artig och vuxen för sin ålder. Men Ester är inte så oskyldig som hon verkar och det är ingen hemlighet från början till slut. på postern till filmen står det: "There's something wrong with Esther" Och ja, det kan man lugnt säga. något är fel på henne även om man från början inte förstår varför hon har så onda avsikter. Ester lyckas dock med sitt blida sätt och sin timida uppsyn manipulera hela familjen att tro att hon är guds bästa barn förutom modern som börjar ana oråd. Det börjar hända massa konstiga saker. Folk skadas och dör till höger och vänster och Ester tycks alltid vara på plats där olyckorna sker. Men hon är ju bara ett barn, så det är klart att ingen till en början lägger skulden på henne. Ester är förvisso väldigt annorlunda och ologiskt rationell och mogen och hon verkar dessutom väldigt mån om pappan i familjen o fjäskar hela tiden för hans uppmärksamhet, vilket leder till att även han hjärntvättas och hela tiden tar Esters parti gentimot modern och andra som ifrågasätter hennes beteende. Och det är just det här som blir obehagligt, för eftersom vi som tittar hela tiden vet vilka sjuka saker hon säger och gör så sitter man hela tiden och hoppas på att hon skall avslöjas.

Det är ingen hoppa till eller titta under sängen innan man lägger sig skräckfilm men den är suggestivt jobbig att se och visst blir man riktigt rädd emellanåt. Mest för att den hela tiden håller sig inom ramen för sånt som faktiskt skulle kunna hända. Den blir aldrig så där löjligt överdriven med massa orealistiska inslag. Inte ens i slutet under upplösningen flippar den ut, vilket gör att jag ändå faktiskt tycker att den är ganska läskig.  Det är bra skådisar med, mamman Kate spelas av Vera Farmiga som vi har sett spela mot Leonardo Dicaprio i The Departed och Chris spelas av Peter Sarsgaard som bland annat medverkat i Boys dont cry, för att inte tala om lilla Ester som spelas av 11-åriga Isabelle Fuhrman som spelar lika sjukt bra som hon är sjuk i filmen. jag har inte sett henne i nåt annat faktiskt men det lär väl inte dröja innan hon dyker upp på duken igen, förhoppningsvis i en godare variant den här gången. hon är i alla fall någon att räkna med i framtiden.

Filmen känns ibland mer som en bra thriller än en bra skräckis men oavsätt vad så fyller den sin funktion; man blir rädd. Inte jätterädd men tillräckligt för att skrämma både mig och 3 kaniner. Bra manus, snyggt filmad och ovanligt trovärdig med kalla kårar i de rätta lägena, framförallt i slutet.

/Amanda ML