Harvey

Det här är absolut ingen film som riktar sig till mig. Eller det var åtminstone så det kändes när jag såg den. Filmen handlar om en grupp unga tjejer och killar som kommer in på en väldigt prestigefull skola där begåvade elever inom dans, sång, musikinstrument, film och andra artistiska grenar kan lyckas att slå igenom och lyckas med drömmen att få jobba med det de älskar mest. Den grupp av elever vi får följa har alla olika stereotypiska drag man kan tänka sig och filmen fortsätter med att sätta in dom i situationer som inte känns det minsta överaskande. Konflikter med föräldrar som inte tror på en karriär som artist, konflikter mellan älskande ungdomar och såklart: konflikter med sig själva, att våga vara den de vill vara.

Alltså, jag tror att det finns dom som kommer älska den här filmen. Det finns feelgood-scener när halva skolan spontant börjar dansa, sjunga och spela musik, det är personliga utvecklingar som heter duga och det finns kärlek lite här och var. Men jag klarar inte av det här, det är för mycket för mig. Det är förutsägbart och fullt av klischéer och stereotyper. Man kastas fort framåt i tiden utan att lära känna någon av de många huvudpersonerna ordentligt vilket gör att man inte känner varken det ena eller det andra när sorg och glädje drabbar dem. En film för dig som älskar amerikanska ungdomsfilmer, dans och sång.

/Jonas