Blindness
Regi Fernando Meirelles (Brasilien, Guds stad, The Constant Gardener)
Detta är en film jag aldrig hade hört talas om (åtminstone så vitt jag minns) när jag fick dvd:n i handen. Då kan man ju se det som att jag fick chansen att se den utan några förutfattade meningar, klarsynt, med öppna sinnen, om ni ursäktar vitserna. Men så var det såklart inte riktigt. Jag började med att inspektera omslaget och fundera på varför jag inte hade hört talas om den. Det verkar inte som att den gått upp på bio i sverige, och det finns inga betyg eller citat, inte ens från utländsk press. Det verkar såklart illavarslande, och det är trots att filmen har kända och skickliga skådespelare som Julianne Moore, Gael Garcia Bernal, Mark Ruffalo och Danny Glover, och är regisserad av brasilianske Fernando Meirelles som gjorde Guds stad (och The Constant Gardener). Det finns en liten parentes av lagerkransar på baksidan som förklarar att filmen var ”öppningsfilm vid filmfestivalen i Cannes” förra året, men att den varit öppningsfilm betyder ju inte att den vunnit några priser, eller ens varit med i tävlan, och det ryktas att det har hänt förut att öppningsfilmer på filmfestivaler har varit riktiga kalkoner. Man kan också läsa att filmen bygger på en roman av den portugisiske nobelpristagaren José Saramago, och att den klassificeras som Thriller.
Hur som helst så kan man alltså lugnt säga att jag började titta på filmen med en rätt skeptisk inställning, och leta efter fel.
Och det finns en hel del fel att hitta. Till att börja med så bygger alltså filmen på en roman, och jag har inte läst den, men det verkar vara något av en allegorisk idéroman. Handlingen går ut på att det bryter ut en plötslig och oförklarlig epidemi av mycket smittsam blindhet. När myndigheterna kommer underfund med vad som är på gång så sätter dom alla drabbade i karantän i ett gammalt slitet mentalsjukhus, med beväpnade vakter och inte mycket till kontakt med omvärlden. Med bland dom allra första offren som förs till karantänen är en ögonläkare (Ruffalo), och hans fru (Moore), som av någon anledning inte blir smittad, men låtsas ha blivit det för att slippa skiljas från sin man. Hon håller det sedan som en hemlighet att hon kan se, och hjälper bara sin man och de andra i deras avdelning i tysthet.
När dom kommer till ’hemmet’ så får dom intagna ett meddelande om att varje avdelning ska välja en representant, eller en sorts ledare. På första avdelningen så blir det ögonläkaren som får leda och ordna fördelningen av mat, och samarbetet med de andra avdelningarna. Men på en annan avdelning så utropar sig en ung och karismatisk och ganska obalanserad man (spelad av Gael Garcia Bernal) till kung, och börjar sen driva en slags terrorregim som går ut över de andra avdelningarna. Så blir berättelsen till en studie i hur ett isolerat och utsatt samhälle kan utvecklas (i Flugornas herre-stil). Det handlar också om hur fort människor som ses som ett hot förlorar all värdighet och alla mänskliga rättigheter i omvärldens ögon, och vad som händer med domhär utsatta människorna när det sker.
Så Blindness är alltså en film baserad väldigt mycket på en idé eller ett koncept, och med såna filmer kan det ju bli så att annat, som karaktärerna och dialogen blir lidande. Det händer här, speciellt i början av filmen så känns det hela ganska stolpigt och konstlat. Jag kan tänka mig att boken fungerar just som en allegori och innehåller endel små filosofiska resonemang och utvikningar, men när det blir film av det så blir man kanske mer känslig för att dethela ska kännas trovärdigt, och det gör det ändå inte riktigt. Dessutom så känns domhär idéerna eller temana som det handlar om på vissa ställen ganska platta och klicheartade.
Sen så har filmen en liten identiteskris i dethär att det ska vara uppbyggt som en thriller, fast det nog egentligen är mer misär än spänning i handlingen. Men jag dras ändå med efterhand, och blir ganska rörd och medryckt mot slutet. Skådespelarna gör sitt bästa, det är blekt och snyggt filmat, och har en sorts ohollywoodsk råhet som gör att det inte blir en dussin-skräpthriller. Fast ett misslyckande är det nog ändå. En berättarröst kommer in ganska omotiverat på ett par ställen, och visar att regissören nog tycker mycket om boken som filmen bygger på, men kanske inte hade en tillräckligt tydlig tanke om varför och hur han skulle göra film av den.
/Valter
Efter en roman av José Saramago (Portugal, Nobelpris 1998)
Detta är en film jag aldrig hade hört talas om (åtminstone så vitt jag minns) när jag fick dvd:n i handen. Då kan man ju se det som att jag fick chansen att se den utan några förutfattade meningar, klarsynt, med öppna sinnen, om ni ursäktar vitserna. Men så var det såklart inte riktigt. Jag började med att inspektera omslaget och fundera på varför jag inte hade hört talas om den. Det verkar inte som att den gått upp på bio i sverige, och det finns inga betyg eller citat, inte ens från utländsk press. Det verkar såklart illavarslande, och det är trots att filmen har kända och skickliga skådespelare som Julianne Moore, Gael Garcia Bernal, Mark Ruffalo och Danny Glover, och är regisserad av brasilianske Fernando Meirelles som gjorde Guds stad (och The Constant Gardener). Det finns en liten parentes av lagerkransar på baksidan som förklarar att filmen var ”öppningsfilm vid filmfestivalen i Cannes” förra året, men att den varit öppningsfilm betyder ju inte att den vunnit några priser, eller ens varit med i tävlan, och det ryktas att det har hänt förut att öppningsfilmer på filmfestivaler har varit riktiga kalkoner. Man kan också läsa att filmen bygger på en roman av den portugisiske nobelpristagaren José Saramago, och att den klassificeras som Thriller.
Hur som helst så kan man alltså lugnt säga att jag började titta på filmen med en rätt skeptisk inställning, och leta efter fel.
Och det finns en hel del fel att hitta. Till att börja med så bygger alltså filmen på en roman, och jag har inte läst den, men det verkar vara något av en allegorisk idéroman. Handlingen går ut på att det bryter ut en plötslig och oförklarlig epidemi av mycket smittsam blindhet. När myndigheterna kommer underfund med vad som är på gång så sätter dom alla drabbade i karantän i ett gammalt slitet mentalsjukhus, med beväpnade vakter och inte mycket till kontakt med omvärlden. Med bland dom allra första offren som förs till karantänen är en ögonläkare (Ruffalo), och hans fru (Moore), som av någon anledning inte blir smittad, men låtsas ha blivit det för att slippa skiljas från sin man. Hon håller det sedan som en hemlighet att hon kan se, och hjälper bara sin man och de andra i deras avdelning i tysthet.
När dom kommer till ’hemmet’ så får dom intagna ett meddelande om att varje avdelning ska välja en representant, eller en sorts ledare. På första avdelningen så blir det ögonläkaren som får leda och ordna fördelningen av mat, och samarbetet med de andra avdelningarna. Men på en annan avdelning så utropar sig en ung och karismatisk och ganska obalanserad man (spelad av Gael Garcia Bernal) till kung, och börjar sen driva en slags terrorregim som går ut över de andra avdelningarna. Så blir berättelsen till en studie i hur ett isolerat och utsatt samhälle kan utvecklas (i Flugornas herre-stil). Det handlar också om hur fort människor som ses som ett hot förlorar all värdighet och alla mänskliga rättigheter i omvärldens ögon, och vad som händer med domhär utsatta människorna när det sker.
Så Blindness är alltså en film baserad väldigt mycket på en idé eller ett koncept, och med såna filmer kan det ju bli så att annat, som karaktärerna och dialogen blir lidande. Det händer här, speciellt i början av filmen så känns det hela ganska stolpigt och konstlat. Jag kan tänka mig att boken fungerar just som en allegori och innehåller endel små filosofiska resonemang och utvikningar, men när det blir film av det så blir man kanske mer känslig för att dethela ska kännas trovärdigt, och det gör det ändå inte riktigt. Dessutom så känns domhär idéerna eller temana som det handlar om på vissa ställen ganska platta och klicheartade.
Sen så har filmen en liten identiteskris i dethär att det ska vara uppbyggt som en thriller, fast det nog egentligen är mer misär än spänning i handlingen. Men jag dras ändå med efterhand, och blir ganska rörd och medryckt mot slutet. Skådespelarna gör sitt bästa, det är blekt och snyggt filmat, och har en sorts ohollywoodsk råhet som gör att det inte blir en dussin-skräpthriller. Fast ett misslyckande är det nog ändå. En berättarröst kommer in ganska omotiverat på ett par ställen, och visar att regissören nog tycker mycket om boken som filmen bygger på, men kanske inte hade en tillräckligt tydlig tanke om varför och hur han skulle göra film av den.
/Valter
Kommentarer
Trackback
