Harvey

ATMO har lagt ner ett otrolig arbete på Metropia. Man har gått den långa vägen efter vatten för att få ett utseende på filmen som är helt otroligt. Man har jobbat med After Effects och stillbilder för att bygga upp karaktärerna. Morfat foton av flera olika personer till en och samma person. Därefter har man hittat skådespelare som gett karaktärerna tal och liv. Det är alltså inte Juliette Lewis eller Vincent Gallo vi ser i filmen.

Historien om Roger, mannen som känner sig övervakad och hör röster han inte kan identifiera sig med i sitt huvud är intressant och fashinerande. Dock är det inte helt enkelt att hänga med i historien. Jag får för lite ledtrådar om vad som sker och varför. Hur A och B hänger ihop och hur karaktärerna kopplar sambanden däremellan. Historien går dessutom för långsamt. Jag tappar helt enkelt fokus. Man har använt alla metoder som finns för att jag ska se att detta är en dystopisk framtidssaga. Man vill att jag verkligen ska känna vilka hemska, tråkiga liv dessa stackare lever i denna trasiga, miljöförstörda värld, men i stället blir jag oengagerad i deras öden och börjar tänka på likheterna med The Matrix. Kan inte heller låta bli att störa mig på de svenska skådespelarnas svengelska uttal. Varför pratar de ens engelska när de ska föreställa svenskar?

Metropia är ändå en bra film som man bör se just för dess unikhet. Speciellt som svensk animerad film. Vara bara beredd på att mer arbete har lagts på tekniken än på historien.

/Eva