Harvey

När jag såg Hillary Swank frälsa en massa hopplöst framtidslösa ghettokids blev jag en aning splittrad, minst sagt. Å ena sidan är historien ganska förutsägbar och konventionell. Man har lixom sett det förut. Rik, naiv och grön lärare tar sig an förortsskola för att förfäras av sakens tillstånd, för att sedan vända på steken och få alla småligister att sitta i raka led. Å andra sidan sägs det ju vara baserat på en verklig händelse, så om verkligheten är så jävla korkad så kanske jag inte ska hålla det emot den här filmen.

Fast sedan kommer misstankarna om att berättelsen är väl tillrättalagd. Och om den inte är förenklad så får man skämmas över det smått rasistiska i att allt som behövs för att de svarta ungarna skall sluta bråka är lite nya böcker och ett inspirerande tal. Å andra sidan är den förenklade och hollywoodifierade dramaturgin äckligt effektiv. Dom jävlarna vet vilka knappar man ska trycka på och lyckas trycka lagom hårt för att jag ska bli engagerad och berörd, utan att egentligen förstå varför.

För faktum är att filmen får en att fundera över hur landet ligger. I ett land där vi betraktar hisingen som ett fasansfullt ghetto kan man inte annat än förundras över dessa latinotäta amerikanska kvarter där normen tycks vara att bli ihjälskjuten innan man blivit myndig.

/Kennet