Letters from Iwo Jima
I Flags of our fathers koncentrerade sig Clint Eastwood på att berätta historien om de amerikanska soldaterna som blev förevigade på den berömda bilden utav flaggresningen under andra världskriget. I Letters from Iwo Jima är det dags att återvända till den japanska ön igen. Den här gången får vi följa händelserna med japanska ögon. En idé så god som någon, men tyvärr blir det inte lika bra i praktiken.
För det första är redan en av filmerna för mycket. Slagfältsscener blir sällan bra hur långa man än gör dem, ändå känns det som att för varje ny krigsfilm som görs skall det slås längdrekord i handkamera och mängdrekord i statister. Två filmer och runt fem timmar material är helt enkelt inte motiverat så tillvida du inte har ett extremt specialintresse.
Nog är ändå Letters from Iwo Jima bitvis intressant, det är ju sällan man får se ett heljapanskt perspektiv på detta sätt. Å andra sidan kan man fråga sig hur mycket som är på riktigt eller trovärdigt i filmen. När amerikaner skall skildra japansk hederskultur är det lätt att tänka sig att en hel del saker fås om bakfoten eller förstoras upp.
/Kennet
