The Proposal
Amerikansk romkom med Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Regi. Anne Fletcher (Step up, 27 Dresses)
Lätt att hålla sig för skratt här dock.
Big fat important movie
Michael Moore får sina fiskar varma när parodifilmsfabriken ger sig an dokumentärgenren. Tyvärr är filmen lika trött och tråkig som vi vant oss vid att spoofrullarna är nuförtiden, och fiskarna blir inte ens ljumma.
/Kennet
/Kennet
Eden Lake
Det här är en rysare, en brittisk sådan, men i klassisk amerikansk drapering.
Steve tar med sin tjej Jenny till ett område med en sjö som han har varit vid tidigare tillsammans med kompisar. Det ligger ganska nära ett samhälle men här vid sjön är det öde. Trodde han ja, för här härjar numer ett ungdomsgäng, som spelar hög musik, är uppkäftiga och dessutom otrevliga utan pardon. Inte ens initialt försöker någon vara lite tillmötesgående. Och det är bara början såklart.
Det är gänget som är ondskan i den här skräckisen och känslan av att inte kunna fly ifrån dem blir intensivare för varje vidrigt tilltag de gör. Bara som exempel den passiva handlingen tjejen i gänget gör - att dokumentera allt våld och all tortyr med en mobiltelefonkamera utan att reflektera över vad hon gör och varför – visar på väldigt dyster människosyn hos skaparna av historien. Jag börjar undra en bit in i filmen om de verkligen vill förmedla det här till sina medmänniskor och i så fall varför? Efter en knapp timme tänker jag att nu, nu kanske det blir så där galet tokigt att det är värt att se klart den. Så där att alla blir zombies och blir helt ostoppbara i sin riktning mot att lösa sin uppgift. Och då är det mycket sällan, om någonsin jag slutar se en film mitt i med vilje.
Värt att nämna är att nemesis, gängledaren Brett, spelas av This Is England-kända Jack O’Connell, och han gör det väldigt bra. Överlag är det inte alls skådespelarinsatserna som stör mig, egentligen bara handlingen och lite, lite valet av inspelningsplats, för det känns faktiskt som en ganska sunkig sjö Steve har tagit med sin älskade Jenny till. Jag såg klart Eden Lake men tänker inte rekommendera den. En kanin räcker den till. Och trots det vill jag upplysa om att den fått rätt bra recensioner i flera stora svenska tidningar. Och man ska inte ångra att man sett en dålig film, för det gör att man vet att uppskatta en riktigt bra film ännu mer. Jag ser gärna dålig film igen.
/Anders
Steve tar med sin tjej Jenny till ett område med en sjö som han har varit vid tidigare tillsammans med kompisar. Det ligger ganska nära ett samhälle men här vid sjön är det öde. Trodde han ja, för här härjar numer ett ungdomsgäng, som spelar hög musik, är uppkäftiga och dessutom otrevliga utan pardon. Inte ens initialt försöker någon vara lite tillmötesgående. Och det är bara början såklart.
Det är gänget som är ondskan i den här skräckisen och känslan av att inte kunna fly ifrån dem blir intensivare för varje vidrigt tilltag de gör. Bara som exempel den passiva handlingen tjejen i gänget gör - att dokumentera allt våld och all tortyr med en mobiltelefonkamera utan att reflektera över vad hon gör och varför – visar på väldigt dyster människosyn hos skaparna av historien. Jag börjar undra en bit in i filmen om de verkligen vill förmedla det här till sina medmänniskor och i så fall varför? Efter en knapp timme tänker jag att nu, nu kanske det blir så där galet tokigt att det är värt att se klart den. Så där att alla blir zombies och blir helt ostoppbara i sin riktning mot att lösa sin uppgift. Och då är det mycket sällan, om någonsin jag slutar se en film mitt i med vilje.
Värt att nämna är att nemesis, gängledaren Brett, spelas av This Is England-kända Jack O’Connell, och han gör det väldigt bra. Överlag är det inte alls skådespelarinsatserna som stör mig, egentligen bara handlingen och lite, lite valet av inspelningsplats, för det känns faktiskt som en ganska sunkig sjö Steve har tagit med sin älskade Jenny till. Jag såg klart Eden Lake men tänker inte rekommendera den. En kanin räcker den till. Och trots det vill jag upplysa om att den fått rätt bra recensioner i flera stora svenska tidningar. Och man ska inte ångra att man sett en dålig film, för det gör att man vet att uppskatta en riktigt bra film ännu mer. Jag ser gärna dålig film igen.
/Anders
